Vad är felet med allsvensk fotboll?

Utåt sätt är allt fint och fullt av kärlek i Familjen Fotboll. Publikminskningen låtsas ingen om men plocka bort Hammarby och vi är nere i 1900-talets siffror på 6, 7000o snitt. Vad värre är – varför är alla utom skånska lag så usla när de möter utländskt motstånd? MFF:s framgångar talar för sig själv. HIF:s hade några säsonger i Europa League för 6-8 år sedan. Men resten, alla dessa högprofilerade stockholmslag som har så löjligt högsvansföring men så fort de lämnar Tjockhult och Sverige plötsligt inte vet hur en fotboll ser ut. Alla dessa fantastiska gamla landslagsgubbar och hemvändare från Turkiet som Stockholmslagen satsar så mycket pengar på – hur bra är de egentligen?

 

Men varför blir AIK och Djurgården så oroliga och nervösa när de spelar i Europa? Har ingen bra förklaring – mer än bristen på erfarenhet. För varje ny pinsam förlust i de inledande omgångarna av Europa League kommer sthlms-lagen närmare en seger.

 

En förklaring måste dock vara allsvenskans dåliga klass: matcher mot de fyra, fem riktigt usla lagen ger mindre än ett träningspass. Det är dålig inställning och ändå vinner man med ett par mål. Häcken då – ett bra bevis på att man inte kan köpa allt för pengar. Allsvenskan borde krympa till tolv lag så fick fick värre enfaldiga fotbollsmatcher inför tomma läktare. Ett litet steg i rätt riktning är att HIF kommer tillbaka.


About this entry