Healt klaart er guoldet po väjg him nu!

En nästan meningslös match, förutom det högst väntade resultatet 3-0. Jag minns när TFF kom till Stadion och vann 3-1 mot dåvarande Traktormalmö. En djupt tragisk och förnedrande match, 2001. Hur 2018 års MFF kunde förlora på Vångavallen kan med dagens match på hornhinnan bara förklaras med att spelarna verkligen tog chansen att bli av med Pehrsson. Det kostade tre, nja det kostade väldigt många fler pinnar och ändå ska guldet inte vara omöjligt att baxa och bärga och bära på malmöitiska axlar. Det ska bara him!

 

Sportbladets Flink tror det inte och CMores Dubbel-Anders ansåg det helt uteslutet i sändningen men jag tror på det. Bland annat för att höstens MFF är ett helt annat lag med helt annan motivation än det som förlorade i våras.

 

Det handlar väldigt mycket om två spelare, nja tre. De måste vara friska och de måste vara i form. Är de det finns inget i Skandinavien som kommer i närheten av MFF.

 

Rasmus Bengtssons kroniska knän måste hålla – utan sprutor.

Bachirous ljumskar måste må bra.

Carlos Strandberg måste hitta form och mål. Kanske är han totalt beroende av Rosenberg? Men han måste bli mer fokuserad, mindre divig. Att ta ett gult och det faktum att han nästan borde fått två är fullkomligt idiotiskt i en match som avgjordes efter lite drygt två minuter. Man behöver inte ha högt IQ för att bli en fantastisk målskytt, historien är full av korkade skyttekungar, men Strandberg behöver vägledning och en mental coach för att bli riktigt bra. I fall han är avstängd i en viktig bortamatch senare i höst borde han påminnas om det här gula och få löneavdrag. En summa som oavkortat borde gå till en personlig, mental coach.

 

Funkar de tre sakerna/spelarna i höst blir det både Europa League-succé och SM-guld.

 

 


About this entry