Första stolpen…

Långt bak på 1900-talet fanns det en närmast helig målvaktsregel: målvakten skulle stå på mållinjen och gärna hålla lite i stolpen vid avslut från vinkel. Hans position (det fanns i princip enbart manliga fotbollsmålvakter för 70-80 år sedan) Liknar den som hockeymålvakter fortfarande har – de står nära mållinjen och flyttar sig från stolpe till stolpe.

 

En del av denna reaktionära syn på målvaktskallet lever kvar. Inte enbart i filosofiska slogan att stolparna är målvaktens ”bästa vänner” (snarare ”enda vänner”) utan även på planen och bland fotbollspublik och ”experter”. Så fort en fotbollsmålvakt släpper in en boll mellan sig och närmaste stolpen anses det var ett misstag, en tabbe oavsett omständigheterna. Glenn Strömberg som är ganska uppdaterad vad gäller utespelet är hopplöst 1900-tal vad gäller allt målvaktsarbete. Inte enbart att han har bristande koll, han lever fortfarande kvar i den värld då till exempel det fanns försvarare som stod och klämde på varje stolpe. Till exempel vid mötet Man United – Tottenham lobbnickar Harry Kane mot bortre stolpen och på reprisen säger Glenn att David De Gea trodde att där stod någon och höll stolpen. Glenn använde det som exempel på att Man Uniteds defensiva taktik inte fungerande som den borde, att det borde stå nån där och ”hålla stolpen”. Det är väl ungefär 10 år sedan man lämnade den hörnuppställningen (även om det kan förekomma lokals avvikelser, typ Isak Petterssons längd eller då motståndarna samlar flera spelare vid första stolpen eller mellan den och målvakten).

 

Inte konstigt att Glenn är hopplöst ålderdomlig, halva Italien är likadant. Robin Olsen fick kritik för att han släppte in en stenhård låg boll vid första mot Atalantas B-lag i måndags men den kritiken borde snarast ha riktats mot det första insläppta målet där han stod alldeles för nära första stolpen på ett avslut från långt håll och dålig vinkel. La Gazetta dello Sport kallar målet vid första stolpen. ”målet vid hans stolpe kunde undvikits”.

 

Stojan Lukic i Örgrytes mål stod vid första stolpen när deras offside klickade och två gaisare blev fria. Den ena med bollen vid kortlinjen och den andre 1,5 meter framför Stojan vid stolpen. Så vad gör den rutinerade gamle Högaborgskeepern? Går han ut och skär av en passning eller i alla fall tar ett steg ut för att få bollinnehavaren att eventuellt fungera på en alternativ lösning? Nej, han står kvar på mållinjen och ”kramar sin stolpe” så som en målvakt från 1940-talet.  Och bollen slås utan problem in till spelaren rakt framför Stojan som skarvar bollen så dåligt att den går rakt mot Stojans fötter. Problemet är att Stojan där på mållinjen har särat på benen…

 

Så om Stojan släppt stolpen och agerat preventiv hade bollen förmodligen aldrig nåt målskytten och även om målskytten fått bollen hade Stojan varit så nära att det är svårt att tro att även ifall han inte kom ned så skulle bollen bara ha studsat mot hans underben. Som exempel på att det finns målvakter på ”nära-elitnivå” som beter sig som om det fortfarande var 1900-tal. Glenn är inte ensam där ute…

 

Själv älskar jag stolpar för jag vill gärna lura avslutare att skjuta mot första och ofta blir de så målkåta under den där millisekunden som blottan öppnas att de inte kan hålla sig och så går dt som det går. Det är få målkåta motståndare som kan motstå blicken av en blotta vid första. Dessutom behöver den även ta blicken från mig till bollen innan de avslutar så möjligheterna att luras är otaliga och eviga ( ur ett målvaktsperspektiv). Framförallt fungerar detta när det finns ett bra passningsalternativ i mitten. I fall mannen med bollen är målskytt och du är på väg ut för att störa eller skära av en passning kommer han aldrig kunna motstå uppenbarelsen vid första  – och gör han det trots allt och lurar dig så kan du alltid trösta dig med att han inte vare riktigt målskytt och att du åtminstone gjorde det svårare för honom.


About this entry