Pinsamt Sverige

Hade tänkt att skriva att det är pinsamt att Janne Andersson övertalat de gamla bäst-före-blågula-gubbarna att fortsätta. Men efter att ha sett Sveriges bänk bli utspelade av ett mediokert Österrike så förstår jag Janne.

 

Spelarna mot Österrike har med något enstaka undantag  inte i A-landslaget att göra. Det hade varit OK ifall de varit unga och oerfarna men eftersom Janne Andersson konsekvent vägrar satsa på unga spelare är den här B-elvan nästan redan pensionsmässig. Den där generationsväxlingen som borde kommit är inställd, bänken tappade pinnen i kväll.

 

Alla vet vad Ken Sema kan men han måste ha medspelare som vill ha bollen. Inte som står i klungor och tittar. Robin Quisson minns jag från en vinterturné för många år sedan. Han har mycket boll i sig och har även en osvensk förmåga att växla tempo i löpningarna men då måste han först få bollen och det fick han väldigt sällan i går. Det var talade att Seb Larsson kom in och inte hade något att passa – fem man stod vid Österrikes box – ingen mötte, ingen rörde sig, ingen ville ha bollen. Så blir det när man prövar elva spelare samtidigt, prövar spalter som ständigt dissas för att de inte får spela. De är beroende av någon som leder och ger trygghet.

 

 

Ytterbackarna Krafth och Hult var genant dåliga. Mittfältet alltför defensivt och helt utan konstruktivitet. Anfallarna i första fick inget att jobba med. De i andra fick lite mer boll, inte för att de var bättre, utan för att Österrike sjönk tillbaka och spelade av matchen i andra.

 

Är det någon som sett Pontus Jansson nicka på mål nån gång? Redan i Malmö vars hans usla nickteknik en lisa, minns CL-nicken på övertid mot Zagreb. Pontus är jättebra på defensiva nickar, att nicka hårt och högt i en viss riktning men när det gäller offensiva nickar ( hålla ner, precision e t c) är han faktiskt riktigt, riktigt dålig.

 

Sverige hade varit bättre i fall alla dessa reserver hade fått lite trygghet, erfarenhet och konstruktivitet att luta sig emot men du var det elva osäkra brickor som skulle luta sig emot varandra.

 

Att sedan Kristoffer Nordfeldt som inte spelat en match på fem veckor och varit skadad, på det petad, fick starta känns sisådär. Det var en grov tabbe att inte klistra bollen eller eventuellt ta några steg fram och boxa bort den men att stå kvar, blunda och sedan försöka boxa en låg boll blundande är sällan en bra målvaktslösning. Det gjorde ont att se det agerandet men jag tror berodde på ringrostighet, dålig tajming och lite allmän osäkerhet/feghet

 

Expertkommentarerna Hanna Marklund och Åke Unger var just så där dåliga som man hade fruktat.

 

Nej man kan inte få assist på självmål. Efter 20 år som fotbollsexpert borde kanske Åke Unger veta det? Det lustiga, och tragiska, med Unger är att han hittar på begrepp och ord han tror låter bra men vars egentliga innebörd han inte har den blekaste aning om. Sverige behövde flytta upp laget, hålla i bollen på mittfältet, få spelare att röra sig utan boll så de blev passningsalternativ – inte ”bättre rytm och mer energi” – det är vad Sverige behövde i andra halvlek enligt Expert-Åke. Vad menar karln?  Bättre rytm? Mer energi?

 

Nu skall de kommentera England-Spanien troligtvis med samma patetiska blandning av självklarheter och påhittade, verklighetsfrämmande  omdömen. Hanna Marklund är bra på mittbackar men i övrigt är hon beroende av någon som leder och ger trygghet. Som med Lasse Granquist i VM. Då är hon OK men med de fotbollsokunniga från CMores allsvenska sändningsburar blir det tyvärr ofta fel. Hon försöker bekräfta det de säger i stället för att tolka matchen efter egen erfarenhet och omdöme men ”går bort sig”,. Hann Marklund är en tillgång men då måste man behandla henne bättre och ge henne seriösa partners.

 

Har för övrigt en stark känsla v att Sverige får stryk av Turkiet.


About this entry