Ett nästan omänskligt rekord

Berlin är ganska platt stad men inte så platt att det är en kontinuerlig drygt 42 km lång utförsbacke. Så hur slår man världsrekordet på maraton med 77 sekunder? Det är väl jämförbart med att sänka rekordet på 100 meter med en tiondel? En minut och 17 sekunder är ofattbart lång tid även när klockan stannar på 2.01,40.

”Springa, våga springa, genom mörkret in i livet”

 

Eliud Kipchoge, läser jag i Friidrott.com: ”vann VM-titeln på 5000 m 2003 och var OS-medaljör på distansen både 2004 (brons) och 2008 (silver). Efter att ha missat OS 2012 bytte han året efter inriktning till maraton vilket blev en stor succé.
Sedan dess har han sprungit två maror per år och vunnit alla utom en – sju segrar på åtta lopp – och alla på bra tider. Det personliga rekordet är 2:03:05 från London Marathon i våras – bara åtta sekunder från världsrekordet – och nu tog han första mästerskapsguldet (OS i Rio).

Det förklarar att han vann men inte de 77 sekunderna. Å andra sidan hedrar det honom att han inte ”gjorde en Bubka” och slog världsrekord med en sekund per lopp.

Lite närmare en förklaring finner vi i vetskapen om att det var tredje året i rad han vann i Berlin och att han faktiskt sprungit ännu snabbare än världsrekordet:

”Eftersom hans tid 2:00:25 under Nikes Breaking-2 inte räknas som världsrekord på grund av de förutsättningarna som fanns med farthållare etc hade han därmed trots sin dominans med 9 segrar på 10 starter enbart den tredje snabbaste godkända tiden på maraton: 2:03:05 från London 2016.”

”Springa, våga springa, genom mörkret in i livet”

Jag retar mig lite på att ingen på wiki skriver vilken ”stambefolkning” han tillhör men han kommer i alla fall från de norra delarna av Riftdalen och är förmodligen Kalenjin, vilka har bott på drygt 2500 meters höjd i 10 000 år.

Att springa är dessutom extra aktuellt den här veckan eftersom filmen om Astrid Lindgren just har haft premiär och att soundtracket leds av Ane Brun och låten ”Springa”

 

 

 


About this entry