Säsongsdebut mot stjärnlag

Han spelade väl i landslaget, Kalle Corneliusson? Fem A-landskamper säger min statsnördiga hjärna Och var han inte lite proffs i Italien? Och en massa andra saker som gör att han inte känns som min önskemotståndare i morgon på Heden.

 

Jag har varit sjuk och skadad hela säsongen, missat allt utom två träningar med Gröstorp, spelat tio minuter ute mot Italien i Rom i våras – det är allt! Och nu ska jag alltså göra säsongsdebut i mål mot halvunga, semirobusta före detta landslagsmän. Känns så där, även om de numera opererar under smeknamn som ”Kula”. Det ger ju faktiskt en viss tyngd, det där namnet.

 

Det är en kombination av gamla gaisare och öisare Författarlandslaget möter i morgon med avspark 16:15. De är säkert mycket bättre än vad vi är, väldigt mycket bättre. För två år sedan förlorade vi med 1-0 mot Gais men då hade vi mycket bättre lag, och en mycket bättre och vältränad målvakt i Freddie Roth, den gamle ÖIS-keepern som just debuterat som författare. I dag fick han hög feber och jag som tänkte göra högst en kvart, tjugo minuter som falsk nia får göra 90 mot Kalle, Niklas Klarström, Pierre Edström och andra kanoniärer.

 

Det svåra, så här på förhand, blir väl taijmingen. Att komma rätt på inlägg och utboxningar. Ska försöka överlåta det till mina mittbackar i möjligaste mål och hoppas att det inte kommer en massa wobblande bollar – hatar dem, liksom Johan Dahlin…

 

Nåja, jag har i alla fall inte ont i revbenen längre. Hoppas jag, och i och med att flyget från Bryssel var två timmar försenat så kom jag inte i min köpenhamnska säng förrän 01.30. Också upp och hugga 05:24 till Malmö: två snabba taxibilar, duschar, rakning, kaffe och nu sitter jag på tågert mot Göteborg som en ny människa, förhoppningsvis också en nyfödd målvakt. Men först bokmässan. Ska skicka en liten sportboksrapport i morgon förmiddag, liksom ett vittnesmål från mötet med Kalle!

Någon Kalle har inte Sövde längre men Lakans son spelade där, i alla fall förra året då de kvalade till femman. Förra året förlorade vi där med 2-4 och idag kan vi sepia dem ur sexan. Gröstorp har gått som en raket nu under höstmånaderna och klättrat från sista till sjunde platsen. Oerhört imponerande men man kan fortfarande både tvingas kvala och åka ur, teoretiskt sett. Så en pinne i dag vore fantastiskt och ändå mer än vad vi i Författarlandslaget kan hoppas på.


About this entry