Liten sportstatistisk katekes/ The Championship

The Championship efter elva omgångar,den första lördagsförmiddagen i oktober 2018.

En av anledningarna till att jag älskar idrott är siffrorna. Jag är lite sjukligt besatt av matematik vilket konstaterades redan då jag hade påssjuka vid 5 års ålder och hellre ville försjunka i den skönhet och spänning storebrors facithäfte från skolan erbjöd (utan tal, blott nakna siffror) än att någon satt och ältade Astrid Lindgren-sagor vid sidan om sjuksängen.

 

Jag är medveten om att relationen kan liknas vid en psykisk störning. Jag arbetar dagligen med att hålla tillbaka och begränsa den stora längtan efter siffror men när jag skrivit bra och är nöjd med ”mitt andra jags” agerande låter den bokstavstrogne Magnus ibland begäret släppas fritt – som denna morgon vid åsynen av en ljuvlig tabell tillhörande engelska The Championship efter 11 fulla omgångar, det vill säga nästan en fjärdedel av säsongen.

 

The Championship är på väg mot någon slags engelskt rekord för oavgjorda matcher. Åtminstone i den moderna tid där vi spelar med vinstbonus – europarekordet håller säkert en gammal Serie A från typ 1970-talet.

 

Detta är ju också en anledning till att man som neutral betraktare kan gilla oavgjort lite extra – det är omodernt och ”fel” enligt fotbollspragmatikerna i förbund, traditionsmager media och bland obildade ”segerförblindade” supportrar. Oavgjort är en slags solidariskt lidande som omfattar alla och straffar båda lagen för deras vilja att hellre dela än ta, motviljan mot att roffa åt sig likt de bonuspoängskåta som chansar på att vinna.

 

Det är inte en tillfällighet att förbudet mot oavgjort introducerades i USA. Oavgjort är trä och en form av lätt österländsk ”Status que-poesi” medan alla andra resultat rent stats-emotionellt blir till metall och betong, till nyheter och framgångshets. En av sportspråkets allra fulaste begrepp är ”vinnarskalle”. Med andra ord hyser jag ett lätt förakt för idrottsklubbar som tillskansar sig framstående tabellpositioner på den moraliska tvivelaktiga grunden av färre oavgjorda än konkurrenterna. Att jag har en ansträngd relation till baskettabeller och golfare beror säkert uteslutande på detta emedan jag verkligen kan älska sporterna och utövarna och den omfattande statistiken som sådan.

 

11 omgångar och 132 matcher i The Championship har resulterat i 43 matcher med vinnare, lika många med förlorare och 46 oavgjorda. Vad som föranleder hyllningen är att onsdagens restomgång bjöd på fem matcher varav fyra fina oavgjorda.

 

Att jag över huvud taget bryr mig om något så fotbollsestetiskt rustikt och brutalt som The Championship är helt och hållet Graham Potters förtjänst. De spelar till och med i helvitt och ändå gillar följer jag dem. Otroligt att sympatier för en tränare (och spelare som inte kunde göra mål på mig) kan göra mig otrogen mina känslors fotbollsspektra.

 

Idag lördag väntar elva nya ovissa resultat där Swansea ändå borde kunna trotsa statsen och ta en trepoängare hemma mot bottenlaget Ipswich vilka ”trälar” under den fascinerande matchstatistiken 0-6-5 !!!!


About this entry