Fotbollsgalan 2019 – förslag på nytt koncept

Tänk fotbollsmatch med Sveriges bästa artister, skådespelare och komiker (eller författare…). Tänk 2 x 45 med flåshurtig kommentator och massor av reklam för spelbolag och färdigrätter. Medan resten av sceneliten sitter tysta och tittar på. Kanske äter de mikrovärmda färdigrätter samtidigt så vi i närbild får se dem tugga och svälja.

 

Låter det som ett spännande TV-koncept värt två timmar?

 

I decennier har jag alltmer ansträngt tuggat och svalt den här måndagsunderhållningen i början av november. Nu är det nog. Det är SÅ ointressant att se människor göra det som de är allra, allra sämst på – tala från en scen, vara glada utan det ses. Det finns faktiskt en viss logik i att vi inte har det som annars vore naturligt – en hockeygala med folk som krampaktigt försöker använda kniv och gaffel, ständigt doppar håret i maten och är stupfulla redan när de rullas in på den vita mattan.

 

Glada kan uppenbarligen fotbollsspelare endast vara i grupp. Kanske är det Jante som luftat bollen så att ingen av vinnarna spontant, vilt och oreserverad vågar visa glädje. De ser alla stela och allvarliga ut och håller igen känslorna för att inte reta de tio lagkamraterna som förlorat och nu vässar knivarna under bordsduken. De allra flesta klär sig också ungefär lika tråkigt och förväntat – som om de fortfarande klädde av och på sig samma plagg i samma omklädningsrum. Varefter alla säger ungefär samma sak.

 

Av en tillfällighet ser jag Östersund –Hammarby på en annan skärm samtidigt och slås av de förbluffande likheterna. Inte 3-3-resultatet och spänningen utan att efter tre, fyra säsonger har ännu ingen på CMore vågat berätta för Erik Edman att det är TV och inte radio han kommenterar. Erik var en enormt duktig vänsterback, och lättintervjuad spelare, men det är inte riktigt samma sak som att vara expertkommentator, i TV. Varje situation som repriseras har först kommenterats av den vanliga mansrösten. Sedan tar Erik vid och förklarar ingående vad vi har sett 10-15 sekunder tidigare – ofta från olika vinklar. Det hade varit en sak ifall han tillförde en analys eller förklaring men Erik återberättar händelserna istället, typ: ” X passar Y som tar emot bollen och vänder och sedan skjuter bollen ur dåligt läge så målvakten kan göra  en fin räddning och bollen går till hörna som blir resultatlös…”. Allt medan spelet pågår framför våra ögon.

 

Precis så är Fotbollsgalan. Det ser exakt likadant ut i år som för 10, 15 år sedan. Kanske borde de ansvariga försöka med ett helt annat koncept, typ det som Foppa och Anja lär exploatera så framgångsrikt – att göra nästan samma sak som när de vara elitidrottare fast helt annorlunda?

 

Låt alla nominerade vara hemma, på krogen eller i omklädningsrum eller var fan de nu är en måndagskväll, och uppkopplade på Skype – typ de olika filmgalornas splittrade rutor med spänning och galaklädda känslor i närbild. Sedan kan ett gäng initierade, i slips och fluga uppklädda sportkritiker söla ned sig på bourbonmarinerade revbensspjäll eller chickenwings, pommes och antagligen en hel del öl i en studio samtidigt som de kommenterar insatserna och analyserar resultaten. Det vore bra underhållning!

 


About this entry