Kan vi ta SHL-hockey på allvar?

De som följer grundserien i hockey måste vara en grupp naiva romantiker som köper vad som helst. Typ nyfrälsta kristna som möter Guds kärlek på en nyspolad is. Mycket känslor, mycket snack, lite verkstad men underblåsta av ett gäng löjesjournalister från sportredaktionen.

 

Ta de Malmösupportrar och hockeyjournalister som på fullt allvar påstod att segern för tre veckor sedan i Skellefteå med 4-2 var viktig. Laget och spelarna analyserades, haussades och resultatet tillskrevs stort värde trots att det faktiskt bara var tre poäng och två plusmål.

 

När Malmö i går föll på samma is med 0-9 – vad ska man hävda då: vilket resultat präglar relationen och påvisar styrkeförhållandena mellan Malmö och Skellefteå?

 

Svaret är båda. Svaret är att lagen i tysthet skiter i fall man vinner eller förlorar i grundserien så länge den naiva, lättlurade publiken ändå betalar feta pengar för att se högst medioker hockey. Det enda viktiga är att gå till slutspel och tjäna pengar. Vilket är helt OK. Mitt problem är att supportrar och sportjournalister tillmäter varje enskild match stort värde – bland annat för att de är en livsviktig, ja helt avgörande del av den svenska hockeyindustrin. De skriver upp, de skriver ned och de håller intresset vid liv för en serie som egentligen, rent etiskt och journalistiskt, självfallet borde bojkottas. Det är i första hand underhållning, trovärdig idrott är blott förrätten – den som journalisterna serverar. Ungefär som den amerikanska brottningscirkus som kallas scenkonst fast nu med is, handskar och nätmasker.

 

WWE-publiken består i huvudsak av lägre vit medelklass med Trumpsympatier. Jag tror det är exakt likadant i Sverige – att SD-väljarna är i majoritet på hockeyläktarna eftersom de väljer samma perspektiv på verkligheten och sväljer samma ”lögner”. De vill bli lurade, de vill hålla illusionen om SHL vid liv.


About this entry