Förlorarskalle

Han måste vara en av de minst segerrrika professionella idrottstränarna genom tiderna: David Fizdale misslyckades förra året med att förlora tillräckligt många matcher för Memphis Grizzlies – de fick inte välja först i draften till nästa säsong. David är dock en genuin ”förlorarskalle” och värvades till New York Knicks så att han kunde hjälpa dem ”tanka” det vill säga förlora mest den här säsongen. Hittills går det över all förväntan. Knicks bäste spelare, balten Porzingas, skadades redan på försäsongen och den näst bäste (turkiske ”dissident-centern” Enes Kanter) sitter med djupt böjd rygg och stor slokande mustasch på bänken. Där fryser han tillsammans med förra årets startande spelare medan de som är på banan är unga och tillräckligt dåliga för att ha torskat 36 av 46 matcher. Äntligen är Knicks bäst på att förlora i hela NBA.

I natt var en Knicksseger dock farligt nära. Ett slutkört Houston Rockets utan returtagare och med en helt skjutvildgalen James Harden gav Knicks en sällsynt segerchans. Då hoppade Coach Fizdale in i handlingen genom att snacka ut sig och bli utvisad med en minut och 8 kritiska sekunder kvar. Knicks lyckades vända och förlorade åter, om än med ynka fyra poäng.

I går morse hade coach Fizdale lovat sin Enes Kanter att få starta (han är en av ligans mest effektiva spelare vad gäller poäng och returer per minut). Men det blev inte en enda sekund speltid (inte ens en minut och åtta sekunder). Coach Fizdale vet hur man får spelare att förlora självförtroendet och vilka katastrofalt bra effekter det kan ge i omklädningsrummet. Han använde samma taktik när det gällde att bli ovän med den erfarne startande europeiske centern i hans förra klubb. Genom att öppet förnedra och ständigt dissa Marc Gasol gjorde katalanen sin sämsta säsong någonsin.

Fizdales favospelare är istället centern Mitchell Robinson. En ung, medioker tonårslik kille som kanske kan bli bra någon gång även om man kan ifrågasätta hans mentala förutsättningar. I nuläget är hans enda talang ett ohämmat foulande vilket Fizdale utnyttjar maximalt – vanligtvis ger ju det motståndare två straffkast som de flesta lag skjuter 75-80 procent på. Robinsson är ofta startspelare och foular vanligtvis ut sig efter 15-16 minuter (vilket ger motståndarna 10-12 gratispoäng). Han är dock än effektivare från bänken och ett perfekt vapen att kasta in ifall en hotfull vinstchans skulle uppstå.

Jag undrar vad de 10 000-tals supporterhaveristerna i Madison Square Garden egentligen tycker? De betalar ett par tusen kronor per match som säsongskortsinnehavare för att få parkettplats till den här basketboll-buskisen. Visserligen är de vana vid att inte vinna men är det verkligen så kul att betala dyrt för att ständigt få förnedras, är längtan efter att få vara motgångssupporter värd tiden, pengarna och alla traumatiserade primalskrik i klubbtröja? Eller är detta ett Big Apple-alternativ till svindyra sessions hos psykiatrikern eller kändispsykologen?

David Fizdale är en coachvarianten av boxningens ringvrak – de som är så medvetet dåliga att de mot en hyfsad slant ställer upp och garanterar en knockout-förlust. När det gäller pengar och etik saknas det aldrig värdiga utmanare inom sportens värld. Speciellt i NBA när rigida klädkoder som instoppade tröjor i byxorna, alla uttalade ord och outtalade gester plus oviljan att uttala sig för media stående naken i ett oerhört trångt omklädningsrum är överträdelser som bestraffas hårt men att medvetet förlora är helt OK. När den tufft spelade veteranen Patrick Beverly i Dallas i förrgår tvingades lyssna på en supporter som med könsord upprepade gånger förnedrade hans mor brast tålamodet. Han bad vakter, sekretariat och domare att tysta eller avvisa supportern. Inget hände. Till sist låtsades Beverly misslyckas med ett pass som träffade supportern. Beverly blev utslängd från matchen, hans första utvisning på cirka 700 matcher, och fick böta 25 000 dollar.

Samtidigt i Fizdales gamla lag Grizzlys spelade stjärnorna Mike Conley och Marc Gasol strålande basket första månaden. Men även Grizzlys vill förlora mest så ledningen började laborera med laget, skapade oro, skickade i väg sina dyra nyförvärv (de värvade en medioker spelare, betalde honom 96 miljoner dollar för fyra år och lät honom sedan inte spela tills alla partner tröttnade och han köptes ut). Sedan dess har Grizzlys förlorat så mycket att de nu är en farlig utmanare till Knicks. Då spelar Grizzles ledning ut sitt triumfkort: de två trotjänarna som fortfarande håller nära nog All Star-klass, dominerar totalt och aldrig spelat i en annan klubb ska nu ”tradeas”. Allra helst mot en bra draftbiljett men de kan också tänka sig att byta till sig en spelare som är värdelös och med utgående kontrakt så att de frigör en massa pengar att köpa unga stjärnor för.

Visst är det häftigt med NBA-basket! Det är Showtime hela tiden, oavsett triviala ting som resultat och prestationer. Må sämsta lag vinna!


About this entry