Platserna 10-7: Där beröm och besvikelse blandas

Två av lagen förväntar sig mer än så här, två lag kommer vara mycket nöjda med ett slutresultat i den här gruppen. Märkligt nog är de två nöjda en duo som dominerade svensk fotboll för tio år sedan. Lika märkligt är det att två norrländska klubbar hoppas på en toppsex placering.

Elfsborg hade ett tufft fjolår vilket borde lett till att man rev och byggde nytt. Det verkar man inte ha råd med och då är det ända risk för att det blir en ny infernovår – att samma gamla spelare ska prestera för en tränare som de inte kunde med ens förra säsongen. Var för sig är de inte tokiga men tillsammans? Samtidigt finns här potential för en 6-7:e plats ifall nyförvärven presterar och Jesper Karlsson får sitt genombrott. Tror också på Simon Olsson och Per Frick är Per Frick. Får han rätt föda kan han skrämma skiten ur de flesta allsvenska försvararna.

Kevin Stuhr räddade Elfsborg förra säsongen, gör det säkert i år igen. Jon Jönsson kommer åter vara mycket skadad och är han inte skadad är han avstängd. Samuel Holmén kommer få speltid – det är väl det mest provocerande man kan säga om honom efter 2018 års säsong. Och Elfsborg kommer åter ha seriens sämsta ytterbackar. Ifall Elfsborg redan har eller skaffade en eller två snabba försvarare kunde man flytta upp hela laget och spela den tekniska fotboll som spelarna har i sig men aldrig fått visa under defensivt orienterade tränare. Men…

Giffarna gjorde sin kanske bästa säsong någonsin. Mycket talar för att den blir ännu bättre i år. Typ allsvenskan näst mest lovande målvakt, en ny bra mittback, en spansk centrallinje och att Peter Wilson kan få sitt genombrott. Eddahri är en duktig targetspelare som borde passa Hallenius perfekt ifall Linus är kvar på linjen. Rent statistiskt har han en kanonsäsong vart tionde år. Nästa lär komma 2028 men då förmodligen i en annan serie. Så varför tror jag Giffarna blir besvikna – jo det har att göra med klubbens kultur. De är inget topplag, de har varit underdogs sedan Norrlandsfönstret öppnades och allsvenskan bästa artistnamn genom tiderna debuterade, Conny Klack! De kommer förbli det, precis som grannen Östersund (170 km) har de fått smaka lite på storfotboll men den smaken försvinner snabbt. Men ifall båda kom topp 6 skulle det betyda väldigt mycket för svensk fotboll för det skulle innebära att de stora talangerna i Norrland kanske väljer fotboll i stället för hockey. Det vore häftigt!

HIF kommer överraska, både positivt och negativt.

Moro och Max Svensson får sina genombrott – ifall Ljung ger dem speltid. Det är det första av problemen, tycker jag. PO Ljung är ingen bra allsvensk tränare. På pappret har man ett topplag men många spelare verkar gamla och trötta. En 33-årig brasse kvar i Europa – är det ens möjligt? Farnerud har klass men har han ambition, i en klubb han inte direkt älskat genom åren? Johan Persson och Abubakahri var bland allsvenskan bästa defensiva mittfältare, för tre, fyra år sedan. Äldre spelare med klubben i hjärtat som granen, Holgersson och Rasmus Jönsson kommer säkert prestera men HIF känns ålderstiget som bygger på ”namn”.

Till problemen sedan fyra, fem säsonger räknas ytterbackarna. Randrup var OK i Superettan. Adam Eriksson är duktig på att komma fram och slå inlägg, emellanåt riktigt bra inlägg. Det gav en del plus i mot lågt försvarande motståndare i en lägre division. Blir inte så mycket sånt i Allsvenskan. Adam Eriksson är långsam, ligger ofta fel i position, kan inte nicka och är bland seriens allra sämsta (läs fegste) närkampsspelare. Plus att Pär Hansson är skadad och Kalle Joelsson inte imponerade i Superettan. HIF kan bli åtta men det kan faktiskt också bli kval – så låg är lägstanivån.

Jag har en dröm om att Ravel Morrison och Charlie Colkett båda finner tillbaka till den klass som gjorde dem till akademiernas stjärnor. Att de gör storsuccé, för ÖFK till SM-guld och säljs för 150-200 miljoner var. Men vad säger att Östersund kan transformera deras kroppar och mentalitet? Nja, kanske för att man lyckades med Sema, Ghoddos, Sotte, Tim Pettersson, Michael Omoh med flera. Ifall de två engelsmännen lyckas kommer halva världens slocknade före detta ungdomsstjärnor att spela gratis för ÖFK de kommande säsongerna.

Ett annat storlöfte som stannade i växten: kan Sanko-Sundberg äntligen bli riktigt bra i år?

Försvaret ser OK ut, man har sex väldigt bra centrala mittfältare ( en ytter i Aiesh) och ingen forward av ens hyfsad kvalité. Jag kan se ÖFK spela 3-7-0 men det kan nog inte Burchill. Som jag tycker är ett annat problem, han har absolut inte imponerat på mig som matchcoach. Dino var lovande har både bollkänsla och fysik men verkar försvinna helt ur matcherna. Kan omöjligt se ett lag med Douglas och Curtis komma sämre än åtta men slår inte drömmen in får ÖFK:s målsättning reduceras till att komma före Giffarna.


About this entry