Målvaktskris

Fyra lag startade allsvenskan med reservmålvakter – det är en väldigt hög siffra med tanke på att det är fem månader sedan förra seriematcherna. Det är gamla målvakter och gamla målvakters krämpor är jag väl nästan expert på. Har själv rejält ont i revbenen ( och några mindre bäckenmuskler) efter torsdagens träning på gräs (seriepremiär i dag borta mot Köpingebro).

Alvbåge är väl snart tillbaka men Wiland och Pär Hansson lär vara borta till minst sommaren och HIF gjorde till slut det som de borde gjort långt, långt tidigare, för flera månader sedan – tog in en kvalificerad reserv. Jag tror verkligen han är bra eftersom jag gillar klubbkamraten Lloris och att Spurs ändrat målvaktspolicy efter en rad oerhört misslyckade värvningar tiden före fransmannen. Tom Glover borde alltså ganska omgående utmana Kalle Joelsson. Målvakter är liksom forwards den kategori spelare som har bäst möjligheter att utvecklas vid lån. Låt oss hoppas Spursspelaren har den potentialen och att HIF kan erbjuda rätt förutsättningar. Jag tror ju att det blir ganska många bollar i baken mot Häcken.

I det här perspektivet förstår jag inte varför Viktor Noring kontrakterades av HIF. Här var en kontraktslös, lokal, 28-årig målvakt med både stor erfarenhet och en högstanivå som är jämbördig med en i from varande Pär Hansson. Varför reserv i Kalmar och inte förstamålvakt i HIF? Finns det en i sammanhanget osund empatisk relation mellan Kalle och klubben? Eller blir han med det stora, överväldigande förtroendet, verkligen en allsvensk toppmålvakt? Något som jag tyckte att varken matcherna i Superettan eller premiären i mot Peking antydde.

Jag tror också det andra HIF får problem. Man hade tur i Borås, Kalmar ska inte kunna innebära några poängtapp men hur ser försvarsspelet ut?

Sirius är Sirius och AFC bryr jag mig inte så mycket om men jag kan konstatera att många av Europas storlag har, till skillnad från tänker i allsvenskan, väldigt kvalificerade reservmålvakter. Jag är inte superimponerad av lägstanivån bland de målvakter som är en skada från startelvan i allsvenskan. Speciellt när man har gamla målvakter som är mer känsliga än unga osårbara. Läggs alltför mycket vikt vid lojalitet och smidighet och alltför lite vid psykisk styrka när man rekryterar? Och hur f a n gör Blåvitt? Vågar de chansa med en målis i mental matchobalans?

Många frågor väntar på svar den här målvaktshelgen!


About this entry