Röda lag svarta dagar

Det är måndag, solen skiner och 100 mil härifrån möts två av mina röda favoritlag. Dessvärre har båda ovanan att på bortaplan framträda i vitt vilket ger direkt avsmak, för mig. Jag är alltså extremt hemmafixerad när Östersund och Helsingborg möts. Jag tror dessutom att årets rätt deprimerande upplaga av ÖFK vinner mot ett sällsynt ojämnt och ihåligt HIF. Det är placeringarna 7-10 som det kampas om i kväll.

Men rött är fint, speciellt på fotbollsspelare. Kanske den allra finaste fotbollsfärgen, speciellt när tröjan blir svettig och antar en än mörkare nyans. Min första egna fotbollströja var helt röd i finmaskig bomull, utan reklam, utan klubbmärke men med en jättelik tvåa på ryggen för en sådan hade Hasse Selander. Men jag fick överge högerbacksplatsen och ställa mig i mål för Manchester United i första upplagan av Eskil-cupen. Vår målvakt, min mångårige vän, den kommande högerbacken i HIF:s A-lag Uffe Nelson hade skållat hand och arm. Jag släppte in tio mål men alla sa jag var bäst på plan och så kom jag i HD. Hasse Selander försvann samtidigt till Sirius för att aldrig återvända, varken till färgen eller HIF. Kan inte heller minnas att av de cirka 50 helsingborgsklubbarna på den tiden så hade någon annan röd tröja, ja mer än Ringstorps BK. Däremot hade lilla Höganäs stora klubb Höganäs BK det…

Barça bär delvis rött. Ajaxs bortadress var helröd under Cruyffs första storhetstid. Danmark hade en fin nästan mörkröd tröja i HIF-nyans när jag var liten. Och så de samtidigt så berömda Man United och Europacupfinalen 1968 med Best, Charlton och Dennis Law.

Ett år senare kom jag att börja älska Öster för att min bäste vän, och lagledaren för Man United, flyttade till Småland och Emmaboda.

Sedan kommer jag inte på fler röda favolag, Liverpool har jag ungefär samma relation till numera som jag har till United. Och som Öster, respekt för dem men känner också stor likgiltighet. De har inte förvaltat det röda på ett bra sätt.

Röd är en populär färg i England och Spanien men det är väl allt? Finns det över huvudtaget tyska, franska eller italienska lag med helrött? Roma kommer nära, och jag gillar dem utan att kalla dem favoriter eftersom de har så mycket gult uppblandat i det röda. Av samma anledning var jag lite svag för det anarkistiska i Milan och Man City för länge, länge sedan. Rött var granne med svart. Före Berlusconi, före Asa Hartford och Uwe Rössler. 🙂

Rött står för hjärtat, kärleken, rödvin, blodet och två älskvärda men problemtyngda fotbollslag.


About this entry