Maxtiotår

Idag avgörs engelska ligan, vinner Liverpool eller Man City?

Liverpool vs Manchester är också en nyutkommen bok på Polaris förlag. Problemet med ”Liverpool vs Manchester” är att den inte handlar om Liverpool och Manchester. Jo, det gör den förstås men inte det vi i första hand förknippar med städernas rivalitet: herrfotboll i absolut världsklass med avlägsna rötter i arbetarklassen nu finansierat av schejker och oligarker.

Liverpool vs Manchester kickar visserligen i gång i fotbollens mångmiljardomsättning och alldeles egen gentrifiering men sedan släpper författaren Martin Röshammar dels det där ”vs”, dels fotbollen. Istället handlar det mycket om det som kallas ”alternativscenen”, framförallt om musik och någonstans i bakgrunden skymtar vi lite ”söndagsfotboll” och supporterkultur.

Jag tillhör de som aldrig förstått varför sångare eller musiker också måste kunna uttrycka sig så väl i ord. Det är ju rätt olika uttrycksformer. Det finns förstås många angelägna undantag men musikjournalistik är ofta ointressant eftersom den så förtvivlat ofta kämpar med det texten aldrig kan ge riktigt liv åt, texter om sång och musik blir paradoxalt ofta ganska stumma.

Därmed inte sagt att Martin Röshammar har misslyckats. Han har satsat och lyckats ge en intressant och engagerande bild av olika sorters, mindre framgångsrika kulturarbetare, ofta män, ofta i äldre medelåldern som lever i ett hörn av nordvästra England. Egentligen handlar det nog om den engelska arbetarklassens kulturuttryck i förändring – hur de som växte upp i Beatles och Brit-poperans tidevarv har överlevt trots att anslag och kulturbidrag både drastiskt minskat och politiserats.

Ifall jag fick önska hade förlaget undvikit den offsidestående reportageboken och satsat på en skönlitterär form där fotbollen ständigt var närvarande, där även de som säger sig vara ointresserade av ”boll” tvingades vittna om varför. Med tanke på Martin Röshammars alla tidigare böcker om äldre, kända män och deras trauman tror jag det varit möjligt. En bok som kunde berätta samma sak, med färre citat och dra samman alla dessa små världar av starka känslor och grym dialekt i ett större perspektiv. För när allt kommer omkring – för mig som svensk är det mer intressant att förklara en manchestermusikers relation till Mohamed Salah och de Bruyne än den till Beatles och Oasis. För att travestera den musikkultur som jag själv föredrar: ”We’re Only in It for the Fitba”

Ps Fitba är ett skotskt uttryck för begreppet ”fotboll”