Den felaktiga straffen på Olympia

PO Ljung ville inte snacka om det. Inga HIF-are protesterade, alla CMore-experterna var helt överens om att Stefan Johannesson gjorde rätt men tillåt mig ha en annan åsikt om mötet Kalle Joelsson och Henok Goitom. Det finns en dimension av det här som deras utespelar-perspektivet missar, det synsätt som i princip alla inblandade utom jag och Joelsson delar.

Först av allt vill jag ge PO Ljung en eloge. Frossandet i besvikelse, offermentatlitet och eventuella domarbrister bör få ett slut. Det är en form av underhållnings-TV byggt på trakasserier som tränarna unisont borde regerat mot långt tidigare (skrev om det här redan för många år sedan). Det är dessutom en form av simpel (men traditionell) sportjournalistik som CMore borde undvika. Jag har inga problem med varken domarens beslut eller AIK:s rättvisa seger men samtidigt tycker jag att Henok Goitom filmar och att den här sortens filmande accepteras för att motståndaren är målvakt.

Utgångspunkten är att målvakten särbehandlas. När en utespelare på en 50/50 boll och målchans slänger sig in med sulan före blir det sällan varning utan endast frispark ifall målvakten skadas – trots att exakt samma sak renderat gult eller rött direkt mellan två utespelare. Alltså anses det som en naturlig del av spelet att målvakten och hans stora kropp kastar sig framför avslutaren för att täcka vid 50/50-bollar. Utespelare får inte blocka skott på det här viset men målvakter kan.

Det är vad Joelsson gör. Han täcker/blockerar skott. Kanske aningen alltför otåligt men han vill så gärna reparera misstaget vid 1-0-målet. Egentligen är dock detta oväsentligt, likaså det faktum att Henok Goitom självfallet kan undvika en eventuell kontakt genom att hoppa. Det gör han naturligtvis inte. Henok är alltför rutinerad, Henok söker straffen. Dubbel-Anders nämner även det initialt, att just Henok ”söker” straffen men anser ändå att det är straff. Faktum är att AIK-aren inte ens försöker göra mål här, tvärtom. Han vill till varje pris inte försöka göra mål för då räddar troligtvis Kalle Joelsson och ingen kan ha några krav på straff. Men genom att slå bollen så långt bort från målet, från Joelsson, som möjligt och missa målchansen, belönas han, och andra, nästan automatiskt med straff.

I mitt mycket målvaktsmoraliska perspektiv är det här fel. Likaså ifall man bedömer situationen utifrån spelet idé – ifall spelarens ambition är att tillförskansa sig en fördel från domaren istället för målchans eller annan spelmässig fördel bör domaren beivra det, alternativt låta spelet fortgå.

Jämför en utespelare vars motståndare går inför en block och den bollförande spelaren väljer att undvika blocken genom att peta ut bollen till inkast men sedan stå kvar och ta kollisionen istället för att hoppa eller på annat sätt undvika kontakt. Det bedöms troligtvis som inkast. Troligtvis, den går att tolka på många sätt men det är inte automatiskt frispark.

Vad Henok Goitom gör är exakt samma sak som de som springer och sätter ett ben mellan motståndarnas i straffområdet och faller. De söker straff, deras ben söker motståndarens ben och bra domare varnar eller i tveksamma situationer låter spelet fortgå. Att söka straff så tydligt är inte acceptabelt enligt den allmänna regeltolkningen. Ett VAR-domarteam friar alltid När Henk Goitom väljer att inte försöka avsluta utan petar bollen ned mot hörnflaggan gör han exakt samma sak – han söker straffen före avslutet.

Så varför ger filmning mot utespelare frispark eller varning men filmning mot målvakt straff?

Jag vill absolut inte skuldbelägga Goitom, eller någon av de andra inblandade, men jag tycker faktiskt inte att det är en klar straff. Jag tycker också det vore intressant ifall det bland CMores alla fotbollsexperter fanns någon med målvaktsförståelse som kunde ge lite andra perspektiv på ”utespelerfotbollen”. Liksom att jag tror att den svenska domarkåren gjort ett än bättre jobb ifall de kunde inkludera det annorlunda perspektiv på fotboll som är målvaktens.


About this entry