Dahlins matchavgörande fågeldans

Domslut, felaktiga sådana har dominerat eftersnacket till den egentliga seriefinalen AIK-Malmö FF i söndags. Jag har pluggat anatomi och näringslära och inte haft chans att se matchen förrän nu.

Eftersom förra årets final avgjordes av en felaktigt dömd frispark präglades årets möte av rädsla (en felaktig offsidevinkning, två solklara straffar). Det är vad som kännetecknade domaren och de assisterandes insats – rädsla att avgöra matchen för andra året i rad. MFF borde vunnit men det kunde lika gärna ha blivit en förödande AIK-ledning efter några sekunder. Förödande för MFF för med ledning 1-0 hade ett extremt defensivt AIK kunnat stänga matchen. Å andra sidan hade kanske MFF fått straffarna ifall de legat under.

Så det som nu rent konkret avgjorde matchen (förutom rädslan) var Johan Dahlins räddning. Jag skriver räddning för hans agerande var perfekt och stressade den allsvenska skyttekungen till ett dåligt avslut.

Visserligen var vinkel inte den allra bästa men Tarik Elyounoussi fick tid att placera bollen – ifall han vågat. Men Dahlin var snabbt ute, kom ner lågt men inte så lågt att han inte skulle ta en chip samtidigt som han febrilt viftade med armarna. Det såg ut ungefär som fågeldansen (i en dokumentär uppdatering). Tänk Hornborgarsjön i Västergötland en tidig vårmorgon och kåta fågelhannar som är tidigt ute och ska visa sin manlighet – hur de gör? Precis som Dahlin: viftar med vingarna och spänner ut alla fjädrarna på ett relativt maskulint sätt.

Vissa blir brunstiga, andra förskräckta. Till den senare hör förmodligen Tarik, Dahlin måste sett väldig ut i norrmannens ögonvrå. Denne insåg att ett lågt avslut inte funkade och satsade på en desperat sak – ett hårt och högt avslut från nära håll. Sådana går nästan alltid över – speciellt för att avslutet kräver en perfekt bollträff och på den sandstrand som Friends målgård var den här eftermiddagen träffade Tarik helt tokigt. balen gick över och MFF tog ytterligare ett litet steg mot allsvenskt guld.


About this entry