Vilken effekt ger VM-bronset – i Malmö, och i allsvenskan?

Det krävs kamp, inte enbart ord och gester av krampaktig jämställdhetiver, för att ta plats på fotbollens piestal. USA:s tjejer har en plan, bredvid den plan där de bevisligen är bäst i världen. Det välförtjänta VM-guldet (som dock innehöll en felaktig VAR-straff) ger inte samma glamour och glans som det borde göra i en jämställd, rättvis värld. De har stämt USA:s fotbollsförbund för att tjejerna inte har samma ersättning, villkor och support som det helt framgångslösa herrlandslaget. Förbundet försvarar sig med att de inte genererar samma inkomster som herrarna. Fast enligt en undersökning som citerades i gårdagens NYT omsatte damfotboll år 2018 i USA 50,5 och herrfotbollen 49,5 nånting med exakt lika många nollor efter sig. Med andra ord har de en god chans att vinna tvisten och parterna har kommit överrens om att använda en medlare nu efter VM.

Enligt Sportbladet betalar FIFA det här:
”Prispengar i dam-VM 2019:
VM-guld: 37,1 miljoner kronor (4 miljoner USD)
VM-silver: 24,1 miljoner kronor (2,6 miljoner USD)
VM-brons: 18,6 miljoner kronor (2 miljoner USD)
VM-fyra: 14,9 miljoner kronor (1,6 miljoner USD)
Kvartsfinal: 13,5 miljoner kronor (1,45 miljoner USD)
Åttondelsfinal: 9,3 miljoner kronor (1 miljoner USD)
Gruppspel: 7 miljoner kronor (0,75 miljoner USD”

Plus 5 miljoner till vart landslag i förberedelser. Så förbundet lär göra ett plus på minst tio miljoner kronor. Man kan tycka att tjejerna (och speciellt Hedvig Lindahl och hennes straffräddning mot Tyskland som rent konkret gav framgångarna) borde få de extrapengarna efter alla år som obetalda volontärer i fotbollens och jämlikhetens tjänst. Men så generösa är inte förbundsfarbröderna. Tjejerna får en tiondel av vad killarna (som tog sig till kvartsfinal men fick stryk av England istället för att vinna) belönades med.

Gubbarna i Fotbollförbundet har här en jättebra chans att markera – att till exempel inte göra som sina danska kollegor sätta hårt mot hårt och hänvisa till avtal eller avtalslösa frizoner. Ser de möjligheterna och tar chansen eller håller de på principerna? Hörde de publiken i VM-finalen skandera ”Equal pay”? Lyssnade de?

Det riktigt spännande blir att se ifall bronset resulterar i.

1. Fler tjejer som börjar spela fotboll (eller fortsätter spela efter 14 års ålder).
2. Ökade publiksiffror i allsvenskan. De har sjunkit de senaste åren och hålls över vattenytan tack vare enstaka publikkossor som Piteå och Eskilstuna.
3. Mer mediebevakning i ledande tidningar, TV-kanaler och på dominerade nätsidor.
De omedelbara effekterna brukar utebli men på lång sikt finns det möjligheter. Herrallsvenskans höga status och verkligt stora publikframgångar bygger delvis på det gigantiska intresset som VM-bronset 1994 skapade i media. Får vi se ett trendbrott i damallsvenskan framåt säsongen 2025 eller kommer publikförlusterna och kvalitetsnedgången fortsätta?

Jag skrev före VM om bland annat Malmö FF:s tragiska och lite reaktionära inställning till damfotboll. Jag hoppas att VM har gett klubbens makthavare något att fundera på. De kan väldigt enkelt och utan större ekonomiska bördor bryta negativa mönster och bli Sveriges ledande damlag med ständiga stolta CL-framgångar, ett lag som slipper kvala till Europa League mot okända klubbar i okända länder…

Jag kan till och med tänka mig att själv aktivt bidra till att Malmö FF blir en förebild i europeisk fotboll… 🙂


About this entry