Pavlovska triggerpunkter i Peking

Det är den tiden på året då drömmar uppstår och krossas. Som att både IFK Norrköping och Häcken är lag som ska ha medalj men ännu inte infriat förväntningarna. Förväntningar kan i sin tur uttryckas på olika sätt – antingen som att ligga mindre än tio poäng efter MFF i allsvenskans halvtid eller vikten av att besegra de direkta medaljkonkurrenterna på hemmaplan.

Därför såg jag allsvenskans kanske bästa konstgräsmatch i helgen. Två lag som verkligen ville vinna, genuint underhållande.

Häckens enda mål kan förklaras så här:

Detalj ur CMores sändning.

Gudmunder Thorarinssons rädsla. Hur förklarar och försvarar man den? Om han inte hade varit så rädd hade han knappast gjort sig så liten som möjligt och dessutom hoppa undan – som för att täcka läktartaket bakom målet. Och den där lyfta handen – den talar inte heller till islänningens fördel när det gillar att blockera avslut. Hade han lite ”balls” även mellan benen hade han inte vänt bort huvud och därmed kunnat blockera det väldigt simpla avslutet med bredsidan.

Det är en sak att gå ut och försöka blocka en klockren volley i huvudhöjd men liggande boll som motståndaren hinner vända upp mot och bredsida – hur farligt är det egentligen? Hur mycket smärta kan det kosta? Eller gör Thorarinsson det som en kognitiv reflex, att han alltid gjort så här och nu inte kan låta bli att göra det trots att han egentligen inte vill.

Jens och Maths arbetar mycket med triggerpunkter – det här är absolut en sådan Pavlovsk triggerpunkt.

Att Häcken inte fick flera mål förklaras av Isak Petterssons räddningar. Den i 89:e är svettig men reflexräddning med ena handen i 27.e minuten på Jeremejeffs skarvning som det inte blev tv-repris på förrän i halvtid var ännu vassare. Båda av hög internationell klass och när vi är inne på ämnet: landslagsmålvakten Karl Johan Johansson som reserv i franska division 2 – är han verkligen bättre än Isak?

Sead framspelning till andra målet. Även det hög internationell klass. Han måste faktiskt få mer speltid nu.

Dock inte på bekostnad av Rasmus Lauritsen men det funkar inte med den gamle Vejlespelaren där. Nästan alla anfall för Häcken första 70 minuterna kom på högerkanten. Lauritsen är osäker i positionsspelet, stöter när han ska falla och vice versa. Kasper Larsen får ta ett alltför stort ansvar – det påverkar hans prestationer och det håller inte mot de lag som Norrköping nu kämpar med om medaljerna. Trots Larsen, trots Isak, trots att Norrköping just nu spelar seriens kanske bästa offensiva fotboll.


About this entry