Två dygn som sammanfattar Pekings problem

Utan Jordan Larsson är Norrköping nästan impotent. I kvalet till Europa League spelar man ut motståndarna på hemmaplan men har otroligt svårt att få in bollen i mål. Trots drömstart avtog erektionsförmågan påtagligt.

Har skrivit det hundra gånger – Kalle Holmberg är trots alla förtjänster ingen boxspelare och naturlig målskytt. Totte Nymans främsta kvalitéer syns inte heller i den rollen utan det är som framspelare med enorm spelförståelse han är bäst. Det går inte att förlita sig på enstaka lyckoträffar mot motståndare som låter en avancera ostörd och lägga bollen tillrätta utan inblandning från 20 meter. För närvarande är Kasper Larsen även lagets bäste offensive boxspelare…

Vad man kan tillägga om Jordan Larsson är att i fall han fått förtroende och kvalificerad speltid redan från början hade han förmodligen blommat ut redan under förra hösten. En het målgörare på plan hade kunnat ge än fler poäng och klubben kanske belönats med något finare än ett silver. Istället får Jens G idag cred för Larssons utveckling och försäljning…

Telo återvänder. Som en chock från klar himmel. Jag kan inte se det som annat än att Jens är sugen på en fyrbackslinje utan Rasmus Lauritsen, lagets farligaste defensive boxspelare. Även om Telo i princip enbart är ännu en Johannes Vall, fast närodlat och med kultstämpel på en ganska slapp och otränad skinka. Jens har efter cirka 25 matcher insett att utan Isak Pettersson är lagets försvar för närvarande inte bättre än Östersunds, eller Falkenbergs.

Jag tycker Jens ska fortsätta med trebackslinje för det ger det offensiva övertag man behöver i omställningsfotbollen. Man har dessutom guldglansiga wingbacks i Krogh Gersons passningsfot och den underbart mångsidige Sisu-Skrabb (det måste jag ge Jens och Janne – de har lyckats utveckla en medioker knatte jag inte trodde på i varken Åtvid eller Gefle). Vad jag sneglar åt är att spela Skrabb i en trebackslinje. Nej, högbollar är inte hans grej men han är en duktig närkampsspelare med låg tyngdpunkt och bra balans, har underbar attityd, bra spelförståelse, är snabb och har relativt utsökt teknik. Han snabbhet skulle göra att backlinjen inte faller vid första bästa bollförlust utan kan förlita sig på en verkligt snabb försvarare. Han saknar dessutom Smiths och Thorarinssons väl utvecklade rädsla för all sorts smärta och obehag. När så behövs (i kortare perioder mot lag som ligger extremt lågt) kan Norrköping i så fall flytta upp Larsen och spela 2-3-5. DET vore häftigt!

Att snabbt och effektivt totalt ändra taktik är sånt som vinner jämna matcher!


About this entry