Bristen på målskyttar i svensk fotboll

Så det omöjliga har inträffat, MFF är inte lika överlägsna i allsvenskan som de borde vara. Visst kan man delvis skylla på att Europa flyttat fokus en aning men egentligen handlar det om något annat – bristen på målskyttar.

Så fort det kommer ett bud så sticker spelaren, och klubben cashar in samtidigt som den förlorar sin poänggaranti och framtid. Det gör att standarden sänks. Det finns verkligt få bra forwards i allsvenskan om man jämför med läget utomlands. De i särklass bästa är alla en bit över 30 år, deltidspensionerade målkungar som alla spelar på sitt sista, eller näst sista kontrakt. Samtidigt så professionella att de sköter kropp och levererar på arbetsplatsen – den box där inte snabbhet utan målsinne regerar.

När Rosenberg med öppet mål så sparkar i luften tappar MFF poäng mot Sirius. Likadant mot Östersund. Det var många habila, offensiva spelare som skapade chanser men när den ska in krävs det något som de unga, hungriga, så valpigt löpvilliga inte har och troligtvis aldrig får – målsinne!

Jag ser Kalle Holmbergs omständighet, Geros snedträff och en massa MFF-are misslyckas med att trycka dit bollen. Målsinne har du eller har du det inte. En av de som verkligen har det tillhör MFF men spelar i Örebro. Varför Carlos Strandberg var så dålig och ointresserad i MFF är märkligt – jag förmodar det handlar om psykologi och få spelaren att fokusera på det viktiga. Men det handlar säkert även om något annat, djupare för Carlos gör tre mål på Olympia men visar inte tillstymmelse till glädje. Det är spända ansiktsdrag och ett kroppsspråk som säger att jag är mer än ni kan se.

Kanske får Carlos ihop det, börjar bli glad när han gör historiskt snabba hattrick och blir den ”Nye Rosenberg” om ett år eller två – för att sedan omedelbart åter säljas till en rysk klubb där han inte får spela för att ingen förstår honom…

Det ser ut som en formsvacka men MFF skapar ju chanser, massor av chanser. Detta är inte en formsvacka, det är en brist på bra målgörare.

Det enda positiva är att den här sortens trubbiga svenska yrkesutövning brukar bädda för en explosion i mål, som om det bara är otur och att oturen jämnar ut sig. Det negativa är att erfarenheten av Uwes karriär är att andra året blir skit och just nu är MFF bara en dålig hemmamatch och ännu fler stolpskott ifrån en riktig skitsäsong.

Exakt samma situation står nu IFK Norrköping, Häcken och AIK inför. De behöver göra mål, inte enbart i allsvenskan utan i Europa för att det inte ska bli ännu ett fotbollsmässigt svenskt exportfiasko.

De enda som verkar tjäna på den här situationen är Djurgården!


About this entry