En tursam 4-0-seger

Det låter absurt men är sant. 4-0 hade kunnat vara 0-4. Så här var det. Egentligen.

För ett halvår sedan älskade alla fotbollsjournalister Ole Gunnar Solskjær. Visserligen spelade hans lag inte övertygande men de vann matcher. Många matcher i rad. Sedan ersattes turen med otur och verklighet och laget förlorade matcherna, utan att de spelade nämnvärt sämre. Plötsligt dissade alla norrmannen, Fotbollskanalen gick så långt att de censurerade ”Fotbollslabbets” hyllning. Alla har dissat Man United inför säsongen, de har inte värvat, värvat fel, Pogba vantrivs och är värdelös e t c, e t c.

Så vinner de premiären 4-0 och plötsligt är Solkjær ”king” igen. Är det någon som ska hyllas i dag är det Frank Lampard.

Chelsea var det klart bättre laget fram till 0-1. Jag imponerades av deras fart, rörelse utan boll och offensiva vilja. När de anföll gjorde de det med åtta, nio man. Genom att låta Christiansen vara bollförande kunde han föra bollen ohotad 35-40 meter från målet och där etablera anfallet, inte 50-55 meter bort. Det var en av de nyheter Lampard genomfört. Chelsea spelade en snabbare fotboll än något annat lag i EPL. Manchesters välvuxna stabila, stela spelare stod stilla och försökte greppa och brotta ned motståndarna men det var sällan de lyckades. Under alla omständigheter – domaren tillät dem att göra det men straffade unga okända Chelsea hårt. Abraham hölls fast av Maguire i vad som var en av de klaraste frisparkar jag sett – och sedan ställde hemmalaget om och gjorde mål. Deras straff orsakades av en fällning som var helt onödig med fyra försvarare vid bollen men en som inte hade koll på fötterna. Uniteds ledningsmål orsakades av en högerback som tittade åt fel håll men framförallt på grund av ett missförstånd mellan målvakten Kepa och den danske mittbacken. Han tror naturligtvis att Kepa ska gå ut och ta inlägget så han böjer sig och undviker att nicka ut det till hörna. Kepa är passiv, som alltid.

Undantaget just de svaga korten Kepa och Kurt Zouma var Chelsea bra och modiga. De unga spelarna kommer fortsätta göra misstag och ha otur med domarna men det blir en bra, sevärd säsong.

United?

Snabba omställningar men i övrigt långsamma och med stora problem på båda ytterbackarna. Shaw är helt enkelt inte tillräckligt bra, nyförvärvet från Crystal Palace, Wan-Bissaka har underbar teknik, är underhållande och offensiv men inte så stark en mot en i egen box. Men det kommer han säkert lära sig. Mest frapperande var hur hypad Maguire är och hur medioker han egentligen är. Lindelöf överglänste honom klart och som vanligt räddade de Gea och stolpar Man United.

Martial och Rashford är duktiga, Pogba världsklass i rätt omgivning. Man United är inte rätt omgivning, jag tror historien upprepar sig. Klubben kommer tokhyllas nu och sedan lägger sig verklighetens bleka täcke än en gång tungt över Old Trafford.


About this entry