Fotbollsmissbrukaren Henrik Larssons verkliga motiv

Att bli påhoppad i sociala medier är vardag för alla inom idrotten – speciellt fotbollsledare. Att själv bli fysiskt påhoppad och samtidigt se sin son attackeras är mer än vad någon ska behöva uppleva.

Jag är övertygad om att de två händelserna hör samman och jag är övertygad om att allting bottnar i den genanta relation Helsingborgs IF i decennier haft med sina mest hetlevrade, hatiska supportrar.

Det finns ett mönster, ända tillbaka till 1990-talet, högerextrema politiska krafter och till exempel dartpilen som träffade Göran Sundfors i GIF Sundsvalls mål (just den händelsen var kanske inte på typisk eftersom det var två barn som kastade – se kommentar nedan). Klubben har dock aldrig försökt tygla de av supportrarna som bråkat utan istället indirekt gett dem frikort. Det är i det perspektivet Henrik Larssons avhopp ska ses – inte som om påhoppen i sociala medier efter cupförlusten Oskarshamn var grövre än vanligt utan för att Henke blev så jävla trött på att återigen få all skit över sig.

Han hade älskat att vara framgångsrik fotbollstränare på högsta nivån men han var varken tillräckligt bra eller tillräckligt ödmjuk. Att vara kritiserad tränare i ett allsvenskt bottenlag behöver inte Henrik Larsson vara, det är inte hans liv. Han behöver inte ta skiten, hans självbild är hotad av ännu ett misslyckande och då blir påhoppen droppen som fick bägaren att rinna över. Han kan göra så här för han är inte beroende av elitfotbollsklubbar, däremot är han beroende av fotbollen.

När Henrik Larsson under sin spelarkarriär fick frågan om han kunde tänka sig att bli fotbollstränare efteråt brukade han skratta och säga: ”Aldrig i livet”. Sedan visade sig att livet var ganska tråkigt utan fotbollen – fotbollen var en drog som Henrik började missbruka. Mot bättre vattnade. Först i Bois, sedan en överraskande rus i Falkenberg och sedan tillbaka i skiten, på Olympia.

Jag har aldrig tyckt Henrik varit en bra tränare. Jag utesluter inte att han kan bli det, han var betydligt klokare och bättre den här sejouren i HIF än den förra då han gjorde nästan allting fel.

Jag tycker Henrik ska börja utbilda ungdomar – hans oerhörda erfarenhet och kärlek till fotbollen fungerar för närvarande allra bäst med unga äregiriga, lyssnade spelare – där skulle han kunna uträtta storverk. Kanske i Celtics akademi. Kanske efter några år där är han återigen sugen på elitfotboll men just nu borde han bara frigöra sig från all press och utsatthet. Släppa fotbollen helt och hållet tror jag inte han kan, inte i det här livet…


About this entry