Straffar och enfald

Är allsvenskan förlorad, på straffsparkar?

Vad är rättvisa?

Varför forwards borde förbjudas att lägga straffar.

Är Tommi Vaiho en guldvinnare?

Vem borde lägga MFF:s nästa straff?

De malmöitiska supporterjournalisterna som alltid måste vara väldigt positiva eller negativa i förhållande till MFF:s resultat har nu avfärdat guldchansen. Inte oväntat. En av dem är övertygad om att sex missade straffar omöjliggör guld. Det är även enfaldigt.

Jag vet inte hur många poäng de tidigare straffarna kostat men det är inte 10. OK, det är många men det är fortfarande inte på straffsparkar man vinner eller förlorar serier. Vinner man ändå matcherna kan man missa hur många straffar man vill. Däremot var det kostsamt att klanta till det just mot värste konkurrenten – det var fyra missade poäng genom Rosenbergs dåliga straff.

Jo, den var dålig så till vida att jag var säker på att Rosenberg skulle slå den mitt i målet och samtidigt livrädd att Vaiho och Djurgårdens analytiker hade förstått det. Det hade de inte men av någon märklig anledning slår Rosenberg den lågt och inte speciellt högt. Har man fått i väg målvakten åt ena eller andra sidan kan hen enbart rädda med fötterna, lågt. Allting över en meter går automatiskt in.

Jag tycker fortfarande att Rosenberg var rätt man för det ansvar det innebar men MFF saknar uppenbart expertis eller straffanalytiker – på annat sätt kan jag inte tolka alla de här misslyckandena. Fedel är en framgångsrik målvaktstränare men han var själv ungefär lika bra på straffar som Peter Shilton…

Alternativen till laget mest erfarne och äldste spelare, som straffläggare: är det verkligen andra forwards, spelare som väldigt gärna vill göra mål och kanske därför i enfald överskattar sin talang för straffsparkar?

I förra veckan hade jag lyckan att få se både FCK mot Röda Stjärnan och Liverpool-Chelsea. De avgörandena på straffsparkar är så pass intressanta att de är värda en längre text men låt oss först konstatera att 21-årige forwarden Tanny Abraham var den ende som missade en straff i det dramat. FCK ryckte ur CL-kvalet genom att de både forwardsspelarna Jonas Wind, ordinarie straffläggare, och 34-årige Dame N’Doye slog två riktigt, riktigt dåliga straffar. Även offensive mittfältare Victor Fisher brände. Liksom ytterbackarna Bartolec och gamle AIK-aren Pierre Bengtsson. De säkraste straffarna var Winds första, förre ÖFK-aren Sottes, hans mittbackskollega och målvaktens.

Med andra ord hade jag gärna sett Johan Dahlin ta nästa straff för MFF. Eller Safari men jag förmodar att han inte vill – annars hade hans vänsterfot varit given. Jag ser också gärna Rasmus Bengtsson på ”plätten” men låt os slippa fler målkåta forwards som straffläggare i MFF. Oavsett hur mycket de tränar straffar. Fast vill ingen annan tycker jag Rosenberg ska fortsätta ta dem – han har erfarenheten att både slå in dem och psykiskt hantera missarna – även om det tidvis går ut över de oskyldiga stolparna.

Samtidigt tycker jag att räddningen var rättvis eftersom det absolut inte var någon straff. AC filmade till sig den. Det innebär också att det i framtiden kommer bli svårare för MFF att få straffar. speciellt för AC – han kommer få ett gult varje gång han faller i straffområdet under resten av serien – oavsett vad det beror på. Domarna kommer vara livrädda för att ge MFF flera omoraliska och felaktiga fördelar även om de inte förstår att det troligtvis är en nackdel för MFF att peka på motståndarnas punkt…

Tommi Vaihos straffräddning är förstås bra men utöver det gjorde han inget som inte en allsvensk målvakt ska göra. Galls avslut hade han ju fått på halsen ifall han inte fått upp händerna. Där var också några svaga, lösa bakåtpass-liknande avslut av MFF men i övrigt tycker jag juryn fortfarande är ute. För mig spelar det ingen roll men ska man vara noggrann i betygssättningen så är bollen han skulle stoppa med sulan men som fortsatte mot mål inte så bra – hade den bollen varit lite hårdare hade alla fotbollsjournalister sågat Vaiho men för mig är det som sagt oväsentligt. Jag bedömer inte målvakters kvalité ut efter enskilda, små misstag – oavsett konsekvenserna. Däremot tycker jag att den misslyckade susningen, liksom hans knock av Danielson tidigare på säsongen pekar på något i hans psyke som gör honom till en mindre bra målvakt men kanske lurar målvaktstränare – jag tror Tommi är en medioker målvakt med alltför stort självförtroende som har en verkligt lyckosam säsong . Oc som Markus Rosenberg kan vittna om – lyckan kommer lyckan går…

Däremot kan jag nu konstatera att min tro på Hampus Nilsson i Falkenberg var felaktig. Hans insats i går mot Hammarby var tyvärr direkt pinsam. Synd på Hampus att han inte kan hålla en högre lägstanivå för hans allra högsta nivå är bland de bästa i serien. Extra plus för Johan Wiland – han gjorde minst en matchavgörande räddning i går.

Kommer då Guldet inte ”him” i år? Jo, självklart gör guldet det. Djurgården har två derbyn och utöver det fyra bortamatcher mot både Blåvitt och Norrköping samt tre hemma. Är inte DIF borta från guldracet inför sista omgången kan det var IFK Norrköpings motivation hemma på Nya Parken som avgör var guldet hamnar. Fast jag tror DIF ”loosar” långt tidigare, minst två tappade poäng redan mot AIK. Guldet kommer him igen!


About this entry