Den titellösa storstaden (och ett världshistoriskt tuggummi)

Århus den 6 september 2019. Snart har de också en 45 våningar flott fyr längst ut i den gamla hamnen. 

Tänk ifall ingen fotbollsklubb från Göteborg, eller Malmö, vunnit allsvenskan på 33 år, och att titeln dessförinnan erövrades 1960?

Surrealistiskt, inte sant? De näst största städerna, de utan officiell pompa och ståt, brukar ta sin revansch på fotbollfälten. Fotboll är en viktig del av självkänslan i Barcelona, Lyon, Milano, München Liverpool, Manchester, Rotterdam, Porto, Trondheim med flera. Att besegra storebror och allt vad de representerar brukar vara de allra bästa segrarna.

I Danmark är det tvärtom. Århus är lika stort som Malmö, fast rikare, backigare och betydligt sämre i fotboll. I Sverige är spårvagnar synonymt med manliga fotbollsframgångar. Så är det inte i Danmarks nästa största stad. Det finns faktiskt ingen enkel förklaring till bristen på fotbollskultur så jag tog mig tid i helgen för att finna ett svar. Och fann en grav.

IMG_1245

Vestre Kirkegård ( tack till Jette).

Århus är dansk lillebror men jysk storebror. Det är Jyllands huvudstad och har tack vare innovatörer, företagsfolk och en stor hamn alltid varit rikt och samtidigt lyckats behålla sin egensinnighet. ”Wannabe-Byn” vill vara en liten storstad i det som köpenhamnarna betraktar som Norrland – en stor, hopplöst kuperad landmassa som föder upp svin och gör god ost. På Rådhusplatsen i Århus står en staty – nej inte av någon kung på häst eller kommunalpamp utan på piedestalen trängs ett gäng glada griskultingar i brons tillsammans med en stolt jysk sugga. Om det lite nedlåtande CPH-begreppet ”Provinsen” stämmer in på Jylland så vill Århus vara mitt emellan. Möbelkedjan ”Jysk” har kvar sin allra första affär vid infarten till Århus. Men även ärevördiga Magasin du Nords första varuhus låg i Århus, inte vid Kongens Nytorv i Köpenhamn.

En belysande historia är att universitet utanför Köpenhamn såg som något överflödigt fram till 1930-talet: flera städer på Jylland tävlade med Odense om att få landets andra akademi. Århus vann fighten genom att man faktiskt själva bekostade universitetsbyggnaderna – innan tävlingen var klar. Köpenhamn kunde inte säga nej men tyckte att ifall århusiensarna nu var så pass förmögna kunde de gott bekosta även driften. De första åren var alltså ”Århus Univ” något så unikt som ett kommunalt universitet. I ”Den Gamle By”, det stora fantastiska friluftsmuseet mitt i staden, har man samlat kända och okända citat om staden på en vägg. Där står bland annat något i stil med ”ta väck universitet från Århus och du har Horsens”. Horsens är… …ja ni förstår.

I Sverige är klassiska universitetsorter med framgångsrika fotbollslag lätt räknade: Lund, Uppsala, Linköping och Umeå saknar nästan helt manlig fotbollskultur. I Danmark har Köpenhamn alltid dominerat både det akademiska livet och fotbollen. Akademisk Boldklubb har vunnit ”Alldanskan” nio gånger.

Då och då har provinsen stuckit upp. Vejle och Esbjerg var framgångsrika medan serien endast var öppen för skäggprydda amatörer som avlönades med öl och Gammeldansk. Idag gör FC Midtjylland och även Ålborg ibland livet beskt för huvudstaden. Att obskyra småstäder på den västliga tundran genomför kostsamma satsningar på herrfotboll ska nog ses som ett litet internt jyskt uppror mot den stora hamnstaden söder om Mols. En utmaning som århusiensarna blott halvhjärtat antar och vars egentliga offer främst är FCK. Titt som tätt har AGF:s stadion (med plats för 20 000) blivit vittne till säsonger i näst högsta serien. Klubben inledde även den här säsongen med sex raka matcher utan seger men mötte sedan Bröndby borta. Tvärtemot vad som står på spårvagnarna så stannar inte Århus för gult – de körde över BIF och tog av bara farten två segrar till.

Aarhus Gymnastikforening, bildades 1880 och fotbollssektionen 1902. Det var en sammanslagning av byn bästa boldklubbar och blev inte så bra som man tänkt sig. I den Gamle By (som samtidigt är ett stadshistoriskt museum) får fotbollen en liten marginell vrå i en bortglömd idrottsavdelning. Inte heller i de två årtal som symboliserar 1900-talet (1927,1974) på museet återfinns AGF.

Men det fanns en tid då AGF faktiskt var bäst i Danmark och den sammanfaller med landets största internationella fotbollsframgång före 1992. På 50-talet blev många danskar, liksom svenskar, professionella i framförallt Italien och Frankrike eftersom deras egna fotbollssparkande söner dött i världskriget. De enda som medelhavsklubbarna inte var intresserade av var målvakter. Så Henry From blev kvar i Århus och ledde dem till fyra seriesegrar från 1954 och framåt.

Henrys världsberömmelse bygger dock på en helt annan sak – ett tuggummi. Exponerat inför en rekordstor publik för danska landslaget.

I OS-turneringens semifinal i Rom 1960 ställdes de överblivna danska amatörer som inte fått chansen att tjäna pengar i utlandet mot de ungerska statsamatörer som inte hade lyckats fly vid upproret 1956.

Det var den 6 september på den oerhört vackra men nu helt förfallna fotbollsanläggningen Flaminio i norra Rom. Det var även första gången en av ”Landsholdets” kamper sändes i Eurovisionen. Människor över hela kontinenten kunde beundra Henry och de mörkröda drengarna i hela andra halvlek (första halvlekar TV-sändes inte på den tiden…).

Flaminio, 46 år senare…

Danmark gjorde 1-0 och lyckades sedan slå en av de sämsta straffarna på internationell nivå, genom tiderna. Flemming Nielsen sköt snett med höger vrist. Målvakten slängde sig tidigt åt fel håll men Nielsen träffade även i marken och ur ett moln av krita lösgjorde sig den skadeskjutna bollen och for långsamt studsade minst en och en halv meter utanför det övergivna målet likt en grovt ”duffad” golfboll på vägg mot ruffens glömska. En illojal och närmat arrogant liten bollkalle lyfte på ena benet och lät den rulla förbi utan att göra ensats till att försöka stoppa bollen.

Så blev det en ny, mycket rättvis, straff. Till Ungern. Henry From försökte distrahera ungraren ”Albert” men domaren markerade med väldigt tydliga rörelser att dansken skulle tillbaka in på linjen. Då gick Henry From bort mot sin högra stolpe, tog ut något ur munnen och fäste det i munhöjd på stolpen. Hela Europa, utom just den danske TV-kommentatorn, undrar vad f a n Henry From sysslade med. Mest funderade nog den högerfotade straffskytten för när det är dags att ”slå” straffen överraskade Albert med att passa bollen bakåt mot Henrys högra del av målet. Där låg redan århusiensaren och välkomnade ”lammet” in i hans tryggt faderliga, fromma famn. Sedan gör Danmark 2-0, tar silver i turneringen medan Henry senare på året vinner AGF:s näst senaste Alldanska titel. Efter karriären blir han målvaktstränare såväl i landslaget som för Troels Rasmussen i AGF.

Idag ligger Henry på Vester Kirkegård i Århus, ett gammaldags utkast till vänster om huvudingången. Hans position är numera ”F2 nummer 26” men kan ändå vara svår att finna. Den stora rödbruna stenen från 1990, han blev endast 64 år gammal, är ersatt av en liten, betydligt ljusare sten. Hans namn står inte överst utan den positionen innehas av Else From. Hon dog år 2011 och var kanske Henrys fru. I så fall är det troligt att barnen inte gillade Henry jättemycket för han är nu inte enbart placerad långt under henne. Gräset hade helt täckt hans namn och ”R:et” i From är lite slarvigt och snett fäst.

Henrys nya position

Det är nu inte min uppgift att varken straffa eller ärerädda Henry Froms familjeinsats men hans tuggummi är världen mest kända målvaktstuggummi. Och bör hedras. Speciellt som resten av världen verkar ha glömt detta mycket originella kapitel i målvaktshistorien. Det allra märkligaste är dock att Albert sparkar bollen mot den sidan där tuggummit sitter. Rent straffsparkspsykologiskt ska skytten under de här omständigheterna placera bollen där målet är tomt och inget tuggummi ”sitter i vägen”. Men med tuggummits hjälp klistrade Henry straffen!

 

Ps Man kan tycka det är lite orättvist att inte nämna att AGF faktiskt vunnit cupen åtta gånger. Senast för 23 år sedan…

Pss Den världsberömde kärnfysikern Niels Bohr var målmand för Akademisk Boldklubb. Den polske påven Karel W. ansågs vara en lovande målvakt på prästseminariet och Albert Camus påstår att han lärde sig allt om människans villkor just under tiden som målvakt. Det ger perspektiv även på Henry och hans existentiella tuggande.

Psss I Danmark gör man skillnad på tuggummi och bubbelgum. Med de senare kan bubblor blåsas. Danskt tuggummi saknar märkligt nog den förmågan. Vad gäller artbestämningen av Henrys lätt kletiga massa har min researsh ännu inte kunnat avgöra ifall han brukade tuggummi eller bubbelgum. Fanns det ens bubbelgum i Danmark, eller Italien, 1960?


About this entry