Malmö stad och Malmö Fotbollförening har många gemensamma värderingar. Som stoltheten över den gemensamma historien, de stora framgångarna men även vikten av mångfald. Man blandar, integrerar och skapar ständigt nya möjligheter. Historien eller en snävt lokal förankring får aldrig stå i vägen för den nödvändiga, vardagliga uppdateringen. Världen förändras, liksom Malmö.
MFF har alltid varit en svensk föregångare vad gäller att integrera främmande fotbollskulturer i form av utländska spelare och inte minst tränare. De, liksom alla invandrare, flyktingar och gästarbetare, har inte varit en del staden och klubbens historia men ändå starkt bidragit till att skapa det samhälle och den klubb vi har i dag. Malmö är ingen perfekt stad, MFF inte bäst i Europa men vi är stolta över resultatet och hur det skapats.
Genom att motsätta sig ett samgående mellan MFF och LB07:s dam- och tjejverksamhet väljer MFF Support och dess ordförande Thelma Ernst att bryta med den traditionen. Det är en felaktig och farlig väg – den att en klubb, en stad (eller ett land) enbart är produkten av dess historia och allt annat (som främmande människor och en annorlunda kulturer) måste födas ur den lokala historien, födas i klubben.
När Jimmie Åkesson krävde att Zlatan inte skulle få spela i blågult hänvisade han till exakt samma argument som Thelma Ernst – Zlatan var ett främmande element, representerade en osvensk fotbollskultur och var inte en del av den svenska historien. Zlatan passade ”inte det emblem och den identitet” Sverigedemokraterna håller kärt. Samma argument använde Lunds Studentkår när de motsatte sig att ta emot ett par tyska, judiska läkare som försökte fly undan nazismen. Samma argument användes när Eric Persson på 1940-talet anställde de båda ungerska tränarna István Wampetits och Kalmán Konrád. Samma reaktionära ovilja att bryta med traditioner och historien mötte Bob Houghton. Och nu är det alltså ett gäng malmöitiska elitfotbollsspelare som inte hör hemma i klubben för att de är kvinnor…
MFF har under alldeles för många år varit en mansklubb där kvinnor som spelar fotboll inte varit välkomna. Nu har man fått en historisk chans att lösa problemen på ett snabbt och smidigt sätt. Samtidigt som man stödjer malmöitisk damfotboll i synnerhet och idéen om ett jämlikt och rättvist samhälle i allmänhet.
MFF Support och Thelma Ernst motsätter sig detta. De menar att MFF inte ska ”köpa” framgång utan allting måste vara integrerat i historien. Ett lag ska byggas, eller födas, i den lägsta divisionen.
Konsekvensen av kravet på en ”ren” fotbollsklubb blir naturligtvis att MFF inte heller kan köpa färdiga manliga elitspelare från andra klubbar eller köpa tränare som inte är fostrade i klubben eftersom även det är att med pengars hjälp skapa framgång. För vad är egentligen skillnaden mellan att köpa elva vuxna spelare var för sig eller integrera elva nya vuxna spelare med samma bakgrund? Ideologin om ett ”rent” emblem och oblandad identitet är en ren fascistoid tanke som skapar en farlig supporterkultur och skulle förvandla Malmö FF till något jag absolut inte vill vara del av.
Jag tycker det här är en viktig fråga, även för Malmö stad. I fall klubbledningen följer MFF Supports ideologiska vägval borde det självfallet även få konsekvenser för samarbetet med staden och klubbens position som symbol för vårt, allas, Malmö.
Lämna ett svar