Bronschans?

Det räckte inte enbart att placera ut skorna på Östgötaporten men två avslut av Simon Skrabbs små 41:or avgjorde en allsvensk matchen av klar vänskapskaraktär.

Det är inte lätt att möta lag som Örebro och Elfsborg hemma nu eftersom de inte har något att spela för. De åker inte ut – de kan inte ens avancera mer än en liten placering. Det märks i varje närkamp, det märks i bristen på löpningar och det märks framförallt när de ligger under för då ger de upp. Men likgiltigheten smittar – Norrköping var riktigt dåliga första halvtimmen.

Men början av andra halvlek visade att Norrköping har en karaktär för mer än vänskap, har lagkaraktär stark nog att inte bara glida in i det allsvenska kaklet.

Dagens seger betydde i sig inget och målen betydde inget eftersom Simon Skrabb inte är en målskytt – man bredsidar inte bollen fyra meter utanför tomt mål ifall man har en målgörares DNA. Därmed vill jag inte heller dissa Skrabb – jag gillar honom, jag älskar hans attityd och låga tyngdpunkt jag bara inte tror att hans bästa position i Norrköping är som forward.

Vad segern betydde var dock tre poäng och eftersom Häcken går så dåligt, Göteborg inte håller och Östersund förmodligen förlorar alla poängen i veckan kan Norrköping plötslig bli femma. Eller fyra. Det vore helt OK, tycker jag.


About this entry