Brightontriangelns offer

Graham Potters Brighton spelar en förförisk vacker och romantisk fotboll för att vara ett lag i slutet av EPL-tabellen. Jag trodde kombinationen kämpande engelska bottenlag och passningar på ett tillslag med bibehållen adressat var totalt omöjlig.

Ofta tar dock förförelsen slut i motståndarnas straffområde. Man borde enkelt ha vunnit borta mot Newcastle men kunde nu tappat poängen i matchens slutskede istället. Jag gillar Maupay men han hade ingen tur i går. Jag gillar Mat Ryan i mål som påminner mycket om MFF:s Johan Dahlin vad gäller position, enkelhet och auktoritet. Men så har de också ungefär samma kropp. Det är häftigt att se de stora engelska mittbackarna spela bollen på ett tillslag.

Det är roligt att se Potter använda och utveckla Mourinhos gamla triangel (forward, yttermittfältare och en innermittfältare eller ytterback) för att skapa ytor bakom ytterbackar och desorienterade wingbacks. Ibland förirrar sig även mittbackar in i den dödliga tringeln och så får Brighton tre mot två-övertag och bollen på kanten. Det borde fötts något mål ur den triangeln i går.

Allra mest imponerade en debuterande 21-årig engelsmannen född i Camden. Steve Alzate har varit utlånad till Orient och Swindon men verkar kunna kombinera engelsk attityd med kontinental teknik, spelförståelse och en känslig vänsterfot. Plus en enastående balans som gjorde att han vann varje närkamp på St James och det gör inte många finlemmade yttrar. Samtidigt är det förstås lite mystiskt varför han inte fått chansen tidigare.

Jag ser två små problem med Potters Brighton.

1. De spelar alltför ofta oavgjort.
2. De saknar kanske en tung pjäs i boxen. I går var det fysisk som hindrade trepoängaren – en forward drattade till exempel på ändan när han skulle slå in bollen i tomt mål – de förlorade alla motlägg och 50/50-bollar i boxen. Alla lag har offensiva kylskåp utom Liverpool och Man City men så möter de också alltid desorienterade försvar som bara kan försvara mot höga inlägg. Ju färre höga inlägg Brighton slår desto fler mål kommer man göra. Om det sedan räcker till nytt kontrakt när motståndarna har läst deras spel bättre är en annan fråga – det finns en stor risk, de kan bli sina egna offer men Graham Potter tro och arbete kan även ge fantastiska resultat. Under vägen kommer jag njuta av Potters passningsstinna engelska fotboll.


About this entry