Jag tror på Chelsea

MEMENTO MORI: I England och Skottland är det  vanlig att fotbollsarenorna  har kyrkogårdar som ytterst toleranta grannar. De utgör också en omedelbar  påminnelse för klubb och fans om  livets högst tillfälliga trepoängare.

Ingen tror på Chelsea, just nu. Förlust mot Valencia hemma veckan, mitt i ligaröran, möte med CL-mästarna Liverpool i kväll. Plus att han som ansåg sig vara lagets mittpunkt snodde en straff mot Valencia och sköt över. Ross Barkley visade med eftertryck att han inte är någon ledare utan endast ett extra stort ego på dyrbara ben.

Ändå tror jag på ojämna, orutinerade, så, oerhört dissade Chelsea. De har en stark lagkänsla, några unga spelare med stor talang (däribland den ännu oförlöste 26-årige Barkley) och vad som kan bli en stor manager. Jag tyckte man såg allt detta redan vid 0-4 mot Man United (nej, jag är ingen resultatfixerad skribent). Det enda som talar emot att Chelsea kommer fyra före United och Arsenal är målvakten Kepa. Jag tycker inte han läser spelet och har ett psyke tillräcklig för en toppklubb i EPL. Precis som jag tror att Adrian (p g a av dennes ojämnhet: nerver, psyket?) kommer kosta Liverpool många poäng.

Jag hoppas jag får fel – jag vill ju att alla målvakter alltid ska rädda men jag tror Kepa måste utvecklas mycket för att nå den nivå som en klubb som Chelsea kräver. Hittills har de i mina ögon haft stort tålamod med honom. Hur länge varar det?

Ps I ett historiskt perspektiv: dess ägare, dess högerextrema fans, pedofilproblematiken, cupen de snodde från Leeds 1970 etc gör det svårt att hysa starkare känslor för Chelsea men jag kommer följa och heja på dem den här säsongen.