Starkt kul

Skitbra, gränslös träning i fyrkantigt format.

I en värld där framgång mäts i kilo är lättsamhet en bristvara. Fniss, skratt, ja även ett leende underlättar all träning men på gym är det få som vågar vara helt avspända mellan ”seten” och maskinerna. Det är också en förklaring till att många människor tränar på konstiga tider eller gömmer sig längst bak på grupp-passen. Rädslan över att göra fel, se fel ut, hamna i otakt, inte lasta på tillräckligt många kilon håller borta de människor från gymmen som har störst behov av att vara där.

Det är en förklaring till att nya gym ofta satsar på stora, fria ytor och självständig träning istället för de maskiner där människor sitter ensamma och stirrar in i en vägg medan de tränar en isolerad muskelgrupp, vanligtvis på fel sätt. Det finns självfallet bra maskiner men rent generellt är maskiner symbolen för det sämsta med gym och träning.

Micael Dahlen har en ”odeffad” relation till träning. I ”Starkt kul: ingen kan bli perfekt – men alla kan bli skitbra” (Volante) avslöjar han knep och ger tips på väldigt alternativa fysiska aktiviteter. Jag tror inte ordet maskin nämns i boken över huvud taget utan det här är mer som förverkligade utegymsfantatiser. Författarens utgångspunkt är att vi kan träna överallt, när som helst. Även på köksgolvet med en Princessbakelse framför oss, eller i soffan. Ligg bekvämt och spänn musklerna runt om i kroppen ett par minuter. Upprepa sedan exakt så många gånger du har lust med. Inte världens mest funktionella träning men likväl återupprepade muskelkontraktioner.

Starkt kul är även en bok om den entusiastiske, egensinnige Micael. Han som älskar rörelse till den grad att han verkar vara en motorisk enhet i sig själv: klok, rolig och alltid beredd att testa och omdefiniera begreppet ”träning”. Att utmana och trotsa traditionell gymkultur är hans gränslösa livsstil. Befriande är det även att läsa om en medelålders man som har modet att ständigt beskriva sin kropp som ”snygg” när han är naken. Alldeles oavsett hur den nu råkar se ut.

All träningen handlar nämligen om just detta – att stämma av sin status i så väl antalet rep före ”failure” som i spegeln och att vara lika nöjd med båda resultaten. Ifall du vågar träna tills du misslyckas så kan du inte misslyckas. Accepterar du dessutom misslyckandet med ett leende blir effekten extra stor, och vanebildande. Själv hälsar jag alltid återbesöket i verkligheten utanför gymmet med ett respektlöst, närmast barnsligt frivolt hoppsa-steg. Bara för att avdramatisera och lätt häda det som då och då kan känns som musklernas högmässa. Ibland räcker det med att tänka på det där kommande steget för att bryta de rituella ceremonierna och överdrivna allvaret.

Med lite humor, och många misslyckanden kommer du märka att de två, tre timmar per vecka du lägger ned på träningen också ger märkbart positiv effekt på veckans alla övriga 165-166 timmar. Micael Dahlen är en skitbra, otvungen träningskompis på vägen dit.


About this entry