16-6 i avslut men…

Bollen bara studsar ifrån honom hela tiden. Han springer fortfarande mycket och snabbt men mot lag som spelar lägre försvar har han faktiskt varit rätt värdelös, genom hela säsongen. Borta mot Hammarby var inte annorlunda för Marcus Antonsson. Han löpte ambitiöst utan boll men var inte alls vän med den och kändes klumpig och osäker så fort den här runda taskiga tingesten var nära honom i straffområdet. Men han får i princip alltid starta. Varför?

Markus Rosenberg hade en bra, väldigt fysisk nick i andra men även han lite långsam och ett steg efter. Trots hans stora vilja – med ålderns rätt kan man inte begära att han också ska göra alla målen.

Arnos Traustasson hade minst fyra avslut varav två var på mål och ingen ren bollträff någon av gångerna men rakt på målvakten, längs marken.

”Noll och noll är noll
noll, noll, noll, noll
var du än släpper slantarna
så rullar dem åt samma håll”.

Precis som Peps Persson förklarade redan för snart ett halvsekel sedan spelar det ingen roll i fall du har mycket pengar när du köper exakt samma sorts forward. MFF har saknat en tung, fysisk stark och hyfsat ung närvaro i straffområdet. Så följaktligen skapar man tillräcklig med chanser för att ta minst en poäng i denna relativa seriefinalen. Men man saknar tillräckligt bra boxspelare vid sidan om Rosenberg. Berget har fysiken och vill spela forward men får det inte – delvis för att han ska hjälpa Safari i defensiven. Han kunde dock inte hjälpa Safari att ta steget upp utan han låg fel och det var ett misstag som blev matchavgörande.

Uwe Röslers beskrivning av matchen i CMore var han väldigt ensam om. MFF var kanske värda en poäng, de dominerade definitivt inte matchen så totalt som han antydde. Hammarby skapade flera chanser och var betydligt mer effektiva. Davor Blazevic och Richard Magyar var duktiga i Hammarby. Rättvist slutresultat.


About this entry