Menlös blåvit biografi

0-5 i Gefle. Tobias Hysén och någon annan spelare står direkt efter slutsignalen nedanför klacken av Blåvitt-supportrar som skriker och hytter med nävarna åt dem, ikonerna. Älskade de TV-bilderna. Det var långt från den mediebild av goa gubbar som Sverige matats med sedan 1982. Det här var också fotboll, bortom alla fagra ord, allt haussande av Blåvitt. 0-5 på Strömvallen är symbolen och finalen för en av de värsta missräkningar i allsvenskan moderna historia – Real Göteborg. Håkan Mild värvade en defensivt inriktad mycket medioker tränare, köpte alla de dyraste svenska mittfältarna som fanns och trodde att åtta innermittfältare skulle vinna allsvenskan.

Hysén var då anfallare även om han tidigare i karriären varit yttermittfältare och ytterback i Häcken. Den matchen och det året berörs förstås inte så noga i”Jag är inte klar” (Idrottsförlaget). Tobias och författaren Joel Berglund ägnar sig mest åt allt det trevliga och kamratliga. Det är synd för Tobias Hysén har upplevt tillräckligt mycket negativt i sin karriär för att det skulle kunna bli en intressant bok, och inte enbart en sockrad nostalgitext för de redan troende. Berättelsen går på tomgång, saknar dramatik och närvaro. Hade gärna läst en längre analys av fiaskot med Stahre –det blev två sjundeplatser och ett litet silver fast då hade Tobias Hysén rest till Kina. Och svenska fotbollsbiografier handlar aldrig om fiaskon. Mina förhoppningar grundades även i det faktum att jag alltid respekterat Tobias – för att han varit en ärlig och uppriktig människa, även som spelare.

Så tyvärr är det endast en annan sak finner jag intressant – när Tobias skulle blocka ett uppspel mot Djurgården 2010 – ” det small till direkt”, efter 15 sekunder. Det var en hamstringskada men Blåvitt läkarteam, och röntgenanalytikerna tog fel på musklerna vilket ledde till en nästan helt förlorad säsong. Det hade jag gärna läst ännu mer om – om känslorna, vilka muskler det var och frustrationen från läktarplats. Så vi får hoppas att Tobias inte är klar med biografiskrivandet än…


About this entry