Barças fiasko 2.0

Det gjorde ont att se dem. Quique Setién kände säkert samma sak vid sidlinjen. Det blev 0-2 men den egentliga förlusten var minst 0-4 och det kräver en analys. Den kommer här, sent i eftermiddag.

Ok. Här är mina gamla cinco pesetas:

Johann Cruyff sa en gång att det är tufft att vara fotbollstränare: ”det enda du kan vara riktigt, riktigt säker på är att du en dag får sparken”.

Det enda man kan vara säker på med FC Barcelonas sätt att spela fotboll är att en dag kommer det inte längre vara lika effektivt. Jag tror vi är ganska nära det ”bäst-före-datumet”.

Idén med att byta tränare Valverde mot Setién var att få fart på spelet. Att låta spelarna njuta och inte bara stå tio, femton meter ifrån straffområdet och passa runt bollen.

Valencia backade inte hem i går i första halvlek. De stod ganska högt med backlinjen men när Barça passat sig ur pressen på egen planhalva såg det ut som om de var nöjda med det. De passade runt bollen. Tio meter in över mittlinjen. Grissman tog löpning efter löpning på djupet, sprang längs offsidelinjen och skar sedan mot målet. Bollen kom aldrig. Aldrig. Barça, även en mycket blek Messi, tittade bara i sidled. Det var chockerande anemiskt.

Det blev bättre i andra, speciellt när Vidal kom in och som ende azulgrana vann närkamper. Till slut stod Barça nära målet och De Jong och Vidal agerade som targetspelare mellan straffpunkt och straffområdeslinje. Det skapades chanser men de föll på fel fötter. Messi missade, Ansu Fati är två, tre år från att bli en stor spelare och Grissman kom inte igenom. Eso es. Barça är inte bättre än så här utan en riktig oxe i boxen. Eller en som kan utmana och slå sin ytterförsvarare. Det kan varken Jordi Alba eller Ansu Fatu annat än på fart och möter motståndaren upp först ett par meter från straffområdet så funkar det inte.

Det borde bli tre eller fyra noll i Valencia.
Det här kan bli räligt, redan mot Napoli!