Även Solen har sina fläckar/ Inför NBA:s All Star-weekend
Han bär på mer hype än någon annan men är det realistiskt att tro att han någonsin kommer bli annat än ett halvdant ”brand” med bra stats?
Den 19-årige, förstadraftade Zion Williamson skulle förändra NBA-basketen. En vecka före säsongen tvingades han dock till en ny knäoperation och gjorde comeback först i mitten av januari.
Då var han överviktig, gjorde många enkla misstag och sköt dåligt fram till sista quartern då han på kort tid satte fyra identiska trepoängsskott. Det gav honom en helt annan dimension. För en natt. Sedan dess har han på nio matcher bara försökt sig på sju tre poängsförsök och missat samtliga. Hur han kunde sätta fyra av fyra i premiären är ett mysterium fullt i klass med de som hävdar att månlandningen 1969 egentligen aldrig ägde rum: satte Zion verkligen fyra av fyra vid halvtretiden på morgonen den 24:e januari år 2020? Jag såg det live men börjar redan tvivla på att det hänt eftersom det verkar så orimligt, i efterhand.
New Orleans Pelicans spel går ut på att Zion får mycket speltid, helst mot motståndarnas bänkspelare. Ifall de vinner eller inte är sekundärt. Zion gör många poäng men de flesta kommer på layups och dunkar. I natt förlorade de hemma mot Oklahoma och då var 10 av de elva avsluten direkt under korgen. Han har få assist och hans försvarsspel är outvecklat.
Vad Zion lär oss är att hypen är mycket större än basketspelaren. Även om Zion ÄR stor. Att bli draftad först i NBA är inte längre är ett bevis på att du inte automatiskt blir en All Star. De flesta av de senaste årens först valda har inte blivit de stjärnor den positionen nästan utan undantag innebar före år 2010.
En förklaring är att spelarna är allt yngre, collegespel i fyra år är en återvändsgränd för det ”brand” som redan är en industri första säsongen. Att bli en industri med krav på snabb och hög avkastning som i princip allting annat i USA är inte alltid av godo. En annan förklaring som delvis är relaterad till kravet på lönsamhet är att fler spelare än Zion drabbas av skador före eller under det första året i NBA. 2018 års drafts bästa spelare, Luca Doncic valdes som trea och var skadad hela första säsongen. 2017 års förstapick Markelle Fultz spelade bara 33 av 164 matcher de första två säsongerna. 2016 års mest lovande spelare Ben Simmons var skadad hela första säsongen.
Allvarliga skador blir också en allt mer påtaglig del av NBA. Delvis beroende på att många spelar halvskadade men också på att spelet blir allt snabbare, hårdare och mer fysiskt krävande. Förra säsongen kanske två allra bästa spelare, Steph Curry och Klay Thompson har inte spelat en enda match den här säsongen. 2015 års första pick är nu skadad, om än ej så långvarigt. Anthony Davies (1:a 2012) spelar sällan mer än tre fjärdedelar av säsongen. Ettan året före Kyrie Irving har varit borta nästan hela den här säsongen. Året före valdes John Wall som etta och han kommer inte spela en enda match den här säsongen. Innan dess var det Blake Griffin som ansågs mest lovande och han spelade bara ett fåtal matcher den här säsongen. Derrick Rose, vald etta 2008 har en karriär som sabbad av knäskador. 2007 års motsvarighet spelade bara en enda säsong medan tvåan efter Greg Oden inte heller spelar i år – det var Kevin Durant.
Få saker är så hälsofarligt som amerikansk elitidrott. NBA, ja hela USA:s sportindustri, borde tänka om vad gäller skador och skadeförebyggande träning. Där har Västeuropa ett betydligt klokare och mer långsiktigt perspektiv på kroppen.
Dessutom verkar kvalitén sjunka och det blir samtidigt svårare att bedöma vilka som blir All Star-stjärnor. Många av de senaste säsongernas mest eftertraktade har inte utvecklats som klubbarna hoppats. Flera av dagens allra största spelare blev förbisedda i draften. Som Nikola Jokic valdes som 41:a, Giannis Antetokoumpo som 15:e liksom Kawhi Leonard. Donovan Mitchell ansågs enbart vara 13:e mest lovande. Pascal Siakam från Kamerun drftades 27:a för tre år sedan men startar i AS-matchen i helgen. 2018 års förste valde spelare, Deandre Ayton har du inte hört talas om så mycket eftersom han var avstängd 25 matcher för han använt kokain och är inte heller med den här helgen i Chicago.
Även lönsamheten är på väg ned. De sportsligt värdelösa Knicks är fortfarande den franchaise som värderas högst, till cirka 40 miljarder kronor men de politiska- och handelsmässiga banden till Kina har drastiskt påverkat lönsamheten negativt och läktarna är ofta enbart halvbesatta
Så inför helgens All Star-baluns kan vi konstatera att NBA har fler och större problem än någonsin. Zion lyser inte i Chicago. Det kommer dock inte märkas på skärmen, det vill säga det vi tror vi ser är inte riktigt, riktigt den aktuella verkligheten…
About this entry
You’re currently reading “Även Solen har sina fläckar/ Inför NBA:s All Star-weekend,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 14, 2020 / 10:02
- Kategori:
- Drömmar, Ekonomi, Etik, Idrott och moral, Idrottens profitörer, Kommersialism, Korsband och andra skador, NBA, Obegripligt, Skador
- Etiketter:
- All Star Weekend, Apollo 11, NBA, Skador, Zion Williamson
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]