Minnet av muskler, omoral och målsinne
Ju närmare avspark desto större favoriter blir MFF, i hjärtat. Supportrar minns de magiska kvällarna mot Salzburg, Celtic och ja, varför inte Dynamo Kiev och drömmer om att det är samma MFF nu som då. Men det enda som återstår är mörkret och nära-minusgrader-upplevelsen. MFF är inte stekheta längre. Tappa inte nya vantarna…
Det finns två förklaringar. MFF möter ett av Europas bästa bortalag, relativt sett. Jag håller inte för osannolikt att Wolfsburg försvarar lågt redan från avspark och satsar på omställningar. De är i Bundesligans stats-topp vad gäller snabba omställningar och felpass, vad gäller löpta metrar, vunna närkamper och att ta frisparkar. Ett offensivt lag med stort bollinnehav är inte definitivt framgångsrika i de tabellerna. Den taktiken har också gjort att man är ligans bästa bortalag, rent statistiskt. På tolv hemmamatcher 17 poäng, på elva bortamatcher 17 poäng. Kanske överraskar de första tio med hög press för att försöka avgöra matchen men i princip kommer de låta MFF ha bollen. Och blotta sig.
Kan då MFF behålla byxorna på, förvalta bollen och förpassa den i mål? Tror inte det. Vilket är den andra förklaringen. I första mötet skapade man inte en enda målchans. Den stora skillnaden mot de romantiska kvällarna på Stadion är ”Mackan”. Han var navet i hela MFF:s offensiva spel. Speciellt mot organiserade, samlade försvar. Antonsson, Kiese Thelin, Cibicki med flera kunde springa ifrån försvarare vid omställningar men när det var trångt och behövdes både muskler, omoral och målsinne var det Mackan bakom. Han vann närkamperna på erfarenhet och att vara lite fulare än de stora försvararna. Han tog löpningarna som gjorde att backlinjen bedrog sig och tappade positionerna. Och han fick in bollen i princip alltid utom från straffpunkten, på äldre dagar.
Han saknas extremt mycket och MFF har verkligen inte kunnat ersätta honom. Det var Carlos Strandbergs roll, salig i åminnelse. Kiese Thelin är bra på huvudet och bra på att skarva. Nalic är en falsk tia som med tiden kommer spela offensiv mittfältare eller få AC:s roll. Ingen av dem har ett målsinne av internationell klass. Jag gillar Berget men han är väl knappast i form – han var det definitivt inte i förra veckan. AC gör ibland mål på snabba omställningar och tack vare förlupna andrabollar men det är ingen genuin målskytt mot lågt försvarande lag. Ändå känns han hetast eftersom hans markerare ofta inte löper lika långt ned i boxen. Och AC har tillskillnad från övriga MFF:are ett genuint målsinne. Sedan har han inte en boxspelares kropp, eller position (inte musklerna och omoralen) men han får ofta in bollen, på nåt sätt.
About this entry
You’re currently reading “Minnet av muskler, omoral och målsinne,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 27, 2020 / 09:20
- Kategori:
- Cynism, Drömmar, Euroleague i fotboll, Mål, MFF, Taktiktavlan, Tysk fotboll
- Etiketter:
- Bortalag, Europas bästa, MFF, Wolfsburg
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]