De tyska armbågarnas eftermiddag

Fotbollsexperimentet har halvlek. Ingen ansvarsfull regering borde acceptera liknande fotboll den tyska innan vi vet hur många kortbyxklädda som smittats den här helgen.

Lite tidigare avspark. Annars var det nästan som vanligt. Varför det just är den, inte kända för sin risktagning och innovation, tyska regeringen som gör det har troligen samman med cynisk inrikespolitik. Reglerna varit så tuffa och inte lättats upp i det tempo en stark inhemsk opinion önskar. Mutter Merkels politiska fundament är svagt, om än personligt starkt. Fotbollsspelarna utgör en nästan klinisk test på hur det går ifall man släpper fler restriktioner. De är bjudna med armbågarna och många av dem önskar inget hellre än att vara ”Coronamöss”.

Inte utan komplikationer. Combon färsk målskytt och ansvarstagande coronavän till exempel. Vid mål och efter matchen var det inga meter mellan dem. Nästan samtliga spelare i kortarmade tröjor tackade varandra genom att slå ihop armbågarna. Är det också en ny tysk landvinning: att all hud utom vid armbågarna kan överföra smitta, typ Martin Dahlins teorem från tiden i Mönchengladbach?

DN:s Johan Esk har svårt att uppskatta sändningarna för att han saknade derbystämning och känslorna. Jag som inte ser publiken för all fotboll stördes inte det minsta. Dortmund-Schalke 04 var min match och den var bra. Intensiteten sjönk naturligtvis efter 3-0 men annars var det utmärkt Bundesligaklass på tillställningen. Mest gladdes jag över att få höra en lite ringrostig Erik Niva. Upptäckte aningen överraskande att jag verkligen saknat honom den här våren. I väl så hög grad som själva fotbollssändningarna.

Följde även Uwes Fortuna och de borde ha vunnit mot värsta antagonisten. Som i sin tur missade ett friläge i 88:e. Det gjorde även Leipzig så en konklusion är att det existerar ingen hemmaplansfavör och att det riktiga siffrorna av helgens matcher kommer med ”lite eftersläpning”, typ två veckor…

Läs The Guardians utmärkta reportage skrivet av Tysklandskorren (tillika fruktad, gänglig forward och författare) Philip Oltermann. Vi har inte enbart sett Dortmund- Wolfsburg tillsammans på Idun Signal Arena. Vi spelade bådai det skadedrabbade Svenska Författarlandslaget på den gamla stadion bredvid, Rote Erde. Fick stryk i bronsmatchen mot Italien 1-2 efter feldömd straff, inför ännu mer ekande tomma läktare än Ruhrderbyt erbjöd…

Ps Philip och Simon Kuper är de enda icke-skandinaviska målgörarna i det svenska Författarlandslagets 15-åriga historia.

Pss Ett teorem är ett tal närmat omöjligt att räkna ut. Några teorem härstammar från Antiken.