Alla allsvenska frågetecken (och ett skånskt utropstecken)

Aldrig har en allsvensk start omgärdats av fler oklarheter. Seriepremiären och den pockande, pirrande avsparkskänslan nästan drunknar i all denna oskuldsfulla gröna ovisshet. Det är intensivt, tajt, komprimerat, lite kaos och framförallt tomt. På läktarna.

Ungefär samma klubbar som var i topp förra året kommer säkert vara det igen men i vilken ordning och hur är det egentligen med den allmänna ekonomin – ekar den lika ödsligt som ropen på matcherna?

Måste HIF rea ut Armin Gigovic när man kan få kanske fem, tio gånger så mycket för honom om två år? Och gynnar det 18-årige Gigovics karriär att spela i en serie sämre och mer brutal än allsvenskan? Kommer Östersund över huvud taget kunna genomföra hela serien utan att gå i konkurs? Spelar Zlatan?

Vad gäller det sportsliga innebär detta fruktansvärt tajta program att a. bredaste, bästa truppen vinner och b. att det blir än större skillnad mellan topp och botten. När Varbergs Bois kommer till Stadion på Midsommardagen bär de troligtvis på en tung allsvensk bakfylla – HIF borta, derby mot Blåvitt och så Stadion. Är det troligt att de efter att ha toppat laget i premiären och i derbyt inför tredje matchen på sex dygn toppar laget i en kamp de kommer tvingas krypa hem poänglösa ifrån? Vad är poängen att slita ut spelare och råka ut för skador redan i början av en fruktansvärt komprimerad serie, när man inget har att vinna?

Vi som såg Rolf Zetterlund göra ett hämndbyte och plocka ut Jocke Persson i halvlek i hans avskedsmatch på Stadion är övertygad om att tränaren Jocke Persson vill nästan ingenting mer än att ta poäng mot Malmö. Det ända som är viktigare är den allsvenska existensen och den kan han lätt sabba om vinnarskallen tillåts ta över.

Jag tror att alla de presumtiva bottenlagen: Varberg, Mjällby, Falkenberg, Östersund kommer släppa matcherna ”borta” mot topplagen. Jag tror svårtippade Sirius, HIF, Kalmar Örebro och kanske Elfsborg bildar ett mellanskikt och sedan slåss resten om medaljerna.

Det som kommer avgöra är just hur breda trupperna är. Sätter ett stort frågetecken för hur bred IFK Norrköpings trupp är – såg inte bra ut i svenska cupen. Blir inte bättre för att Sead lämnar till industrisemestern. Göteborgslagen har nog inte heller bredden som behövs. För mig har MFF i särklass bredast trupp – huvudsakligen för att de är så rika. Det innebär inte enbart SM-guld, det är också köpläge. MFF kan fynda tack vare konkurrenternas ekonomiska förtvivlan.

Så för MFF:s skull, för HIF:s och Armins egen (och för att binda samman början och slutet av den här texten) tycker jag att HIF borde sälja Gigovic till MFF så att den ”rött” blåslagna ekonomi kommer på fötter. För blot lite mer än Calcio B-lag betalar, typ 20-25 miljoner. Samtidigt får de typ 25 procent av en kommande övergångssumma på över 50 miljoner. Dessutom lånar MFF ut Armin till HIF 2020 så han får speltid, trygghet och kan växa ut till en startande innermittfältare i landslaget VM-året 2022. Eller kanske lite senare. Det är under alla omständigheter en winwin-situation och en perfekt skånsk lösning på en lite krisig svensk situation.

Ps Ja Zlatan spelar till hösten.