Varför dissar Fotbollskanalen Robin Olsen?

Cagliaris Robin Olsen är inte en av Serie A:s 15 bästa målvakter, påstår Erik Hadzic i sin italienblogg på Fotbollskanalen. Istället menar Hadzic att 25-årige Alessio Cragno (sjua) som petade Olsen (”trots en stark höst”) efter axeloperation är redo för ”en stor klubb”.

Har Hadzic rätt är det dåliga nyheter. Vad jag vet är att Hadzic kan ha rätt om Olsens kommande speltid men definitivt har fel om Olsens kvalité. Så fel att jag blir frustrerad.

Min teori är att a. Hadzic mer eller mindre kopierat en italiensk text och b. inte förstår så mycket om målvaktsarbetet. Varför skulle man annars använda omdömet ”akrobatisk” som en positiv värdering? Akrobatisk är en omskrivning av 1900-talsbegreppet ”TV-räddning” – den räddning man gör extra snygg för att matchen visas i TV. Det kan fortfarande vara något positivt i Italien där estetik ibland är viktigare än funktionalitet men en akrobatisk målvakt är inget i sig eftersträvansvärt. Att vara akrobatisk är i en svensk kontext i första hand en brist på seriös inställning och/ eller dålig placeringsförmåga.

Egentligen ska man inte dissa Hadzic alltför mycket. Han tillhör den stora massa av självutnämnda svenska fotbollsexperter som vet mycket om utespelare men nästan inget förstår om målvaktsarbetet. Samtidigt skyler de sin okunskap genom statistik, genom att citera andra eller ta rygg på någon de tror vet mer än de själva. Det stör mig att de inte har mer respekt för målvakter och deras arbete.

Om Fotbollskanalens rankingen gäller 2020 eller karriären är oklart. Motiveringarna handlar i princip om målvaktens hela karriär, vilka klubbar de spelat i och om de fått sitta på bänken eller inte. I princip inget om styrka respektive svaghet. Inget om vad som gjort att de släpper in många eller få bollar innevarande säsong (de siffrorna redovisas). Inget om samarbete med backlinje, taktik e t c som kan förklara varför de, och laget, lyckats eller inte.

Intressant (cred till Hadzic) är att så många av de 15 bästa målvakterna sitter på bänken. Eller har gjort det stora delar av karriären. Det avslöjar något om hur italiensk fotboll ser på målvaktsrollen i stort. Att så ofta byta målvakter gör att de allra flesta med stora handskar tappar självförtroende, blir osäkra och försöker höja värdet på sin insats bara för att stå ut, för att uppmärksammas. Det är bland annat därför man fortfarande kan se italienska målvakter, med grov bänkångest, göra ”TV-räddningar”. Två andra exempel på överarbete är att försöka slå svårare passningar med fötterna än de egentligen borde göra eller att gå långt ut och plocka ned inlägg i riskfyllda situationer. Som en jämförelse så byts det väldigt sällan målvakter i Spanien, England, Tyskland eller Sverige.

42-årige Buffon är åtta på listan. Härligt med gamla vältränade målvakter men är verkligen 42-åringen bättre än en VM:s allra bästa målvakter 2018? Nu är förstås inte konkurrensen mördande. Italienska klubbar väljer alltid att lägga de stora pengarna på utespelare, helst målskyttar. Ifall man kollar vilka utländska målvakter som italienska klubbar lagt mycket pengar på blir listan väldigt, väldigt kort.

Sammanfattningsvis är alla 15 är på väg in i landslaget och/ eller ”väntar på sitt globala erkännande”. Han som inte platsade i Arsenal, Szczesny är etta, Inters Handanovic tvåa medan den i PSG oerhört misslyckade och omdömeslöse Sirigu är trea.

Det kanske ligger det i Fotbollskanalens intresse, liksom i de som sänder allsvensk fotboll, att alltid haussa och överdriva kvalitén på det man gör pengar av. Det är i alla fall inte att betrakta som journalistik, tycker jag, utan huvudsyftet är att haussa intresset så att många läser/tittar och man kan ta mer betalt för reklampaketen.

Ifall Hadzic kopierar eller inte kan jag bara gissa men en del formuleringar är så italienska, och synnerligen osvenska, att jag misstänker att det inte är Hadzics egna: ”Kanske kastade flytten från Paris Saint-Germain till Torino för tre år sedan en slöja över Sirigu som någon som inte ”pallar” en storklubb. Eller som det heter om David Ospina som under Gattuso i Napoli blivit förstemålvakt: ”Det är lätt att negligera Ospina för längden (1.83 m) men han är också ett exempel på en målvakt som har ett uppenbart glastak att slå i”.

Vad menar Hadzic med det? Är det ett italienskt fotbollsuttryck som varken jag eller Hadzic förstår? Slå i eller slå i? Eftersom Ospina är så pass kort är det väl näven, och inte skallen, som träffar och borde alltså då symbolisera frustrationen av att vara på bänken men det motsägs av att han nu är ordinarie. Och att inga avbytarbänkar i världen har tak av glas.

Kanske är det en litterär metafor med utgångspunkt i Sylvia Plaths närmast självbiografiska ”Glaskupan” (”The Bell Jar”) där det handlar om en känsla av instängdhet (ett liv likt en evig reserv) som slutar i självmord. Hoppas inte Ospina, eller snarare hans reservmålvakter i Napoli, går så långt i sin besvikelse. De kan i alla fall, oavsett om det är deras nävar eller huvuden som träffar taket, trösta sig med att de rankas högre än Robin Olsen… … och att taket lyckligtvis är av plast eller plexiglas.