Kan målvakter göra självmål… …och kan motståndaren få en assist?

Mitt suddigaste målvaktsminne härrör från försäsongen efter att vi, BK Drott, fallit ur gamla trean, dåvarande tredje högsta divisionen. Vi for till Næstved. Lägret avslutades med två matcher mot A- respektive B-lag. Hemmalaget var bland Danmarks två, tre bästa. B-laget, där jag 15 år gammal stod, mötte också ett helt överlägset motstånd. Under hela matchen föll ett ymnigt snöblandat danskt regn. Dessutom var grusplanen redan full av gigantiska vattenpölar. I mitten av andra halvlek var till och med kalsongerna dyblöta. Fanns inte löngre något att torka mina sportbrillor på.

Jag släppte in fem eller sex i andra halvlek, delvis på grund av att jag inte såg så mycket. Jag hörde spelet, genom imman kunde jag förnimma färger och otydliga figurer men bollen, den var mestadels försvunnen…

När Næstveds målvakt Mikael Bruhn gör officiellt, och namngivet, självmål borta mot Fremad Amager i nästa högsta divisionen tänker jag på min egen ”blunder”. Hans bjudning, en ren gåva på hemmalagets 110-årsdag blir matchens enda. En hög inåtskruvad hörna nära mål där den välväxte målvakten helt oattackerad går upp för att boxa undan bollen. Det blåser lite, men inte mycket. Ändå missbedömer han bollen. Han väljer att varken greppa den eller enkelt tippa den över ribban till nya hörna utan satsar på en hård utboxning mer stor kraft. För att manifestera sin makt i luften. Nu träffar han fel, bollen är lite högre än han tänkt och den skruvar sig några meter upp i luften och dimper sedan ned bakom honom i målet.

Kanske hade bollen gått i mål i fall han inte rört den? Är det i så fall en misslyckad räddning? Kan målvakter över huvud taget göra självmål – är inte alla försök en sorts räddningar, mer eller minde lyckade?

Jag tycker bedömningen, att han blir namngiven självmålsskytt, är förnedrande för målvakter, ja rent hånfull. Öppnar det här dessutom inte för en sorts godtycke – hur dålig ska en räddning egentligen vara för att det ska bli dömt som självmål?

Jag tycker hörnläggaren ska bli målskytt. Såvida bollen var på väg mot mål. Annars måste han ju få en assist till något som saknar målskytt. På nåt sätt bör han bli belönad som slår bollen mot målet men måste fotbollen till varje pris ha en målskytt? Är det inte där ”buggen”, felet i den värdekonservativa fotbollsfilosofin, befinner sig?

Ifall det nu istället varit en frispark nere vid hörnflaggan – hade bedömningen då blivit annorlunda? Och hur många självmål gjorde inte jag i den där svinkalla reservlagsmatchen en söndagsförmiddag i Næstved? Eller ska vi räkna mitt famlande i blindo som en motvillig assistkungs maktlösa gestikulerande?

Tror både jag och Mikael kan igenkänna oss i monologen på tilläggstid i Shakespeares MacBeth: ”Out, out brief candle Life’s but a walking shadow, a poor player that struts and frets an hour upon the stage, and then is heard no more. It is a tale told by an idiot, full of sound and fury, signifying nothing.”