Anel och Erdal avgör

Häcken borta är alltid en svår match. JDT:s taktik var närmast perfekt, i nästan 90 minuter. Lagets bäste, men mest orutinerade, huvudspelare tappade för en sekund fokus vid hörnan i matchens slutskede. Han vände ryggen till motståndaren han markerade och så drog den rutinerade finske försvaren i väg mot bortre stolpen och placerade enkelt och ohotat kvitteringen i tomt mål. Anels Ahmedhodzic misstag var litet men fick stora konsekvenser. Det går dock inte att lasta honom alltför hårt – hans talang är så stor att MFF valt att satsa på honom. Det är rätt, i varje match gör han ett eller flera misstag men sällan resulterar de i poängförluster.

Anel är vad Erdal Rakip en gång var – en stor talang. Erdal är även älskad av många supportrar eftersom han gjort några publikfriande mål. Erdals hybris var dock större än talangen. Istället för att utvecklas i MFF och kanske bli A-landslagsman valde han de stora klubbnamnen och de större pengarna. Vilket ledde till noll tävlingsmatcher under ett år. Hans utveckling de senaste säsongerna snarare gått bakåt än framåt. 24 år gammal är inte längre lovande utan snarare en talangmissbrukare. Idag är det svårt att se potentialen i MFF eftersom han inte kan låta bli att ändå försöka visa sin talang, då han får chansen. Mina minnen av Erdal Rakip den senaste sejouren i MFF är att han både som startspelare eller inhoppare inte tagit chansen. Han har fokuserat mer på spektakulära dribblingar och svåra pass än att spela enkelt och röra sig utan boll. Han får fortfarande många chanser och jag är övertygad om att det är tack vare sportchefens stora MFF-hjärta. Erdal Rakip borde börja om och försöka rädda sin karriär, det gör han knappast i MFF.

En symbolisk skillnad mellan de två MFF-talangerna är huvudspelet, mot Häcken. Anel förlorar sällan eller aldrig en defensiv nickduell. 179 cm Erdal har nästan ingen teknik för att nicka över huvud taget. Det visade sig med förfärande tydlighet då han strax efter inhoppet vid en frispark kom ensam med boll och målvakt. Häckenmålvakten trodde uteförsvararna skulle ta undan bollen och uteförsvararna trodde det var målvaktens boll. Så där kom Erdal, med bollen. Han var så ensam och ren att han kanske t o m hade kunnat ta ned bollen men en enkel skalle hade räckt. Men Erdal, som skulle kunna ha skarvat bollen förbi målvakten – han hade inte ens behövt sätta fart på bollen, valde att hoppa upp en liten bit och sedan ”nicka” med hjässan, högst upp på huvudet. Istället för att skarva bollen in i mål knoppade iväg frisparken. Varvid bollen, som definitivt hade gett MFF segern mot Häcken, naturligtvis seglade högt över ribban.

Till skillnad ifrån Anel ser jag inte att Erdals talang i nuläget motsvarar speltiden. Speciellt inte i en klubb med åtta andra kvalificerade mittfältare och ett spelsystem där de båda ytterbackarna uppträder som wingbacks. Erdal är en av de spelare som borde lånas ut till en klubb där han kan återstarta karriären, få mycket boll, självförtroende och kanske rädda sin framtid som elitspelare. Det får gärna bli den klubb som förnärvarande saknar mittfältare och vars allsvenska existens är väldigt betydelsefull för MFF. Även om många supportrar då skulle markera sitt missnöje och förakt på olika sätt.