Bra lag har tur

Tur är en klyscha fast sann, på ett bakvänt sätt. Det som verkar vara tur är ofta betingat av kvalité.

Som att IFK Norrköpings motståndarna har de två förstaalternativen som mittbackar skadade och får tredje mittbacken skadad på uppvärmningen. En osynkat, oerfaren backlinje. Det är vanlig tur.

Som att Jocke Persson väljer att sätta de målfarligaste spelarna på bänken och så leder alla fina inläggen från vänsterkanten till ingenting alls för de offensiva grönsvarta är inga boxspelare. Det är kvalitén som skapat omständigheterna.

Som att IFK egentligen inte är bättre än i den ganska dåliga matchen mot Sirius men får möta ett ännu sämre lag.

Som att Totte Nyman verkar köra på fälgen men ändå gör mål igen.

Som att Gerson bredsidar med dubbarna så att den studsar till Rasmus Lauritzen som ändrar riktningen så att bollen inte går i stolpen utan smiter in alldeles bredvid.

Och så älskar jag Isak Bergmann Johannesson. Allt han gör i närheten av bollen har en tanke, är kvalité. Det är inte Sead som Roma eventuellt är nyfikna på, det är islänningen.

Det är sådan här tur som vinner medaljer av skön valör.