MFF (och Hammarby) efter tio omgångar

”Beckenbauer” kallade Jon Dahl Tomasson den spelare jag försökt sälja in som mittback i två år. Även inför den här säsongen. Jag är med andra ord inte ett dugg förvånad över Lewickis succé utan snarare förbryllad över att MFF:s tränare inte själva har förstått en sådan här simpel sak. Nu väntar jag bara på att JDT ska inse att han bör spela med trebackslinje då han åter har tre bra mittbackar (snälla, behåll för Guds skull Brorsson på bänken).

Dplays Jens Fjellström ställde efter gårdagens match den retoriska frågan och gav själv det meningslösa svar alla beroende journalister ger: det var både MFF som var bra och Hammarby som var dåliga.

3-0 kunde varit 6-1, med andra ord var det huvudsakligen en pinsamt dålig insats av Hammarby.

Andra journalister ställde säkert tio gånger i samma kanal frågan om vad som skiljer förra säsongen och årets Hammarby? De fick naturligtvis inga riktigt ärliga svar av spelare och ledare. Skillnaden är ett bra mittförsvar och Djorkvoic som både var elak i backchecking och hänsynslös i offensiv box.

Det blir bättre när Magyar (och den elake dansken) återvänder men det är alldeles för många prinsessor på planen. Spelare som inte gör hemjobbet, som slarvar i uppspelen, som vänder hem medbollen medan lagkamraten vevar med armarna åt den uteblivna passningen.

Gamle HIF-aren och hamburgerkungen Bojanic såg ut som sitt gamla jag igen: 6-7 kilos övervikt, lite ”plöffsig” i ansiktet och okritisk i passningsfoten. Står en ny spelfördelare högst upp på Zlatans inköpslista när fönstret öppnar? Under alla omständigheter har jag väldigt svårt att se honom spela meningslösa transportmatcher i mitten av serien inför tomma läktare. Zlatan går för guld, eller stannar hemma.

Johan Dahlins underbara, lite tursamma räddning på ett avslut som föregicks av en offside, avgjorde matchen tidigare än beräknat (jo, jag hade tippat för en gångs skull). Nu blev det istället Tankovics totala brist på defensivt, lagorienterat tänk som sänkte Hammarby. Vid hörna. När de sedan öppnade upp sig var det en bagatell att vinna stort. Det borde blivit ännu större om inte Marcus Antonsson lyckas missa frilägen och vara så omständlig med boll att nästan alla passningar och avslut blockades. Han springer mycket. Jag tycker inte det räcker för en startplats i MFF. Istället glädjer mig över att Kiese Thelin alltmer liknar en målgörare. Han sprang rätt, fick bollen i rätt ögonblick höll bort Fenger och avslutade hårt och högt. De två sista sakerna har jag inte sett tidigare i år. Han väggade också med Berget vid 3-0 på ett konstruktivt sätt. IKT verkar vara helt beroende av Ola Toivonen men det är helt OK så länge ”hundrraoddsaren” är så här bra.

Blir lycklig när jag ser Sarr glida ifrån sina ytterbackar. Men hans assist förvandlas till död materia när mottagarna inte kan avsluta, som Antonsson och Naglic. Jag tycker det är rätt tragiskt att se deras klumpighet och oförmåga. Även Molins har problem men hans relation till klubben är lite annorlunda. De två första känns väldigt överflödiga i MFF, truppen är ju redan alltför bred, offensivt. Bättre att lufta hungriga talanger än trötta föredettingar men bristfällig teknik.

Kul att Bonke bröt och vann så många bollar men det berodde delvis också på de naiva, självupptagna motståndarna. Hans passningsspel är dock inte tillräckligt bra mot avancerat motstånd. Fast när AC, eller Ola, finns bredvid minskar problemet. Det glädjer mig att en spelare som varit så dålig, specielllt Sirius borta för tre år sedan, även kan visa sig vara en tillgång för MFF.

PS Sedan Sydsvenskans fotbollsexpert ville sparka både tränare och sportchef i pausen har MFF gjort 5-0. Om vi leker med tanken att det inte är på grund av Wimans blogg utan att andra omständigheter ligger bakom siffrorna – kan man då hylla samma duo som man puttade ut på plankan tre dagar tidigare?