Svenska strafflagen – en allsvensk kortessä
I särklass främsta återfallsförbrytarna är Malmö FF. De inte bara fälls mest i allsvenskan, de missar även flest straffar. Bäst är Sirius. Det är bland annat tack vare tränaren. Tror jag. Om jag räknat rätt har blåsvart fått 12 straffar de senaste tre säsongerna och satt 12. Länge var dock straffmissar ett trauma i Uppsala – seriefinalen på Studenternas i Division 1 för åtta säsonger sedan avgjordes på tilläggstid genom en straff Petter Augustsson i ÖFK räddade.
En starkt bidragande förklaring till Sirius förvandling är Henrik Rydström. I en tidig match mot IFK Norrköping växlade han straffskytt efter att Stefano Vecchia satt sin. Det är närmast unikt att man byter ut en lyckosam straffskytt men det var skyttekungens första på fyra försök så jag misstänker att Vecchia snodde sin straff. Gamle kuperade mittfältstaxen Rydström köpte inte det. Nästa straff mot Isak Pettersson slog Mohammed Saeid. Den på julafton födde 29-åringen tog tacksamt emot boll nummer två, backade fem steg, gav tidigt ena burgaveln en snabb blick och smekte sedan in bollen i det andra med vänsterfoten.
Det har han gjort tre gånger till nu. OK, ifall han gjorde exakt samma sak i går mot Helsingborg vet jag inte eftersom producenten istället för straffskyttens ansikte visade en närbild på målvakten. I dplay sa han att det som avgjorde placeringen var att motståndarnas tredjemålvakt pekade på sitt vänstra hörn förre straffen. Sedan slog Saeid den just där. Inte säker på att Saeid är helt uppriktig i den intervjun. En straffskytt byter inte ritualer så länge han sätter bollarna.
Helsingborgs Alexander Nilsson pekade alltså med hela handen men det är rätt meningslöst ifall man går tidigt, åt fel håll. Det är dock gängse för unga, orutinerande målvakter. Tim Rönning i Elfsborg gör likadant – som om de bara ville ha det överstökat så fort som möjligt. Före detta tredjekeepern i HIF, Andreas Linde, är för närvarande Norges bästa straffräddare. 27 årige Moldemålvakten har tagit 3 av 6 i år. 30-årige Karl-Johan Johnsson var bäst i danska Superligan med 2 av 2. Han höll t o m på att ta Man Uniteds stenhårda och välplacerade i Europaleague.
Lika fel som valet av ansikte, och ”utpekandet” var statistiken som samtidigt dök upp på skärmen. Det intressanta är inte hur många mål en skytt gjort utan hur många han satt i förhållande till tagna. Och i fall det finns ett mönster. Saeid slog tre straffar i Superettan för åtta säsonger sedan. Så nu fyra av fyra i Sirius. Det är allt. Den statistiken antyder att det kan finnas en bra straffskytt i de mest oväntade fötter. Det får mig att minnas min ”straffessä” i Z Magasinet för snart 30 år sedan. Där kom jag fram till att forwards, och speciellt skyttekungar, är de sämsta straffskyttarna. Varför de ändå så ofta får (eller tar) förtroendet beror på att det finns ekonomiska incitament att ha en skyttekung i klubben. Inte minst när han ska säljas. Men målkungar är ofta alltför arroganta och nervösa för att vara bra straffskyttar. Deras karriär kräver att de aldrig tänker, eller hinner tänka. Deras spelmål är pavlovska, resultatet av omedvetna reflexer och en hänsynslös vilja. De är främmande för mer än en tiondels bollkontakt åt gången. Tänk då vad trettio långsamma sekunder gör med deras huvud och självförtroende.
MFF låter i princip endast forwards slå straffar. En statistik säger att av de 21 senaste i alla sammanhang har man missat 10. Jag tror tyvärr Isak Kiese Thelin är ett exempel på detta dilemma och jag tror även Markus Rosenberg var det. Han slog in flera viktiga men missade många: 7 av 24. Jag inbillar mig att MFF hade bättre straffskyttar men å andra sidan satte Markus den mot Loris Karius i Besiktas. Det förlåter allt. Ja förlåter och förlåter. Jo snor man en straff och missar ska man be om förlåtelse men annars tycker jag inte det är ett något värt kritik. Beslutet är oftast tränarens och det finns en målvakt i målet.
Rydström påpekade just detta efter att han förlorat sin svendom: ”jag satte den i krysset för målvakten täckte hela målet”.
IKT har slagit ett par riktigt dåliga straffar av vilka några gått in. Jag tycker inte heller Berget senaste (sista?) är bra. Jag haussade honom från punkten förra säsongen men han verkar inte träna straffar eftersom han gjorde flera misstag mot Mjällby.
1. Mot samma hörn som förra gången.
2. Långt ifrån stolpen
3. I en höjd där målvakten är. Lägre och den går under honom, högre och han tippar den in i mål men just den höjden är perfekt för målvakten.
Det är också betydelsefullt att inte visa var man ska slå straffen. Jag tycker Bergets kroppsspråk är alltför lättläst. Samtidigt visar Bergets statistik att hårda straffar fungerar: 10 av 12 är ett OK facit. Kanske har det varit mot unga målvakter tyngda av allvaret, av envigen?
Det viktigaste för en straffskytt är nerverna och tillslaget. Är du trygg i ditt tillslag har du ett stort övertag på målvakten – du behöver inte oroa dig för att målvakten ska rädda. Gör han ändock det var räddningen än bättre än straffen.
En förklaring till att Sirius har flera bra straffskyttar är denne Rydström. Hans annorlunda utbildning och bagage tror jag innebär att han inte tänker statiskt och slentrianmässigt. Själv gjorde han sitt första allsvenska straffmål vid 31 års ålder. Han var inte heller frisparksskytt men ändå har Sirius flera spännande, annorlunda varianter. Rydström intressera sig för det han var mindre bra på som spelare: det är ovanligt klokt och förmodligen en av anledningarna till hans framgångar, och hans tidigare motgångar som tränare. Enda problem nu verkar vara målvaktsbiten, Lukas Jonsson, men den kanske han kan lösa pedagogiskt – han är trots allt utbildad SO-lärare.
Jon Dahl Tomasson tog 18 straffar i karriären och satte 15. Det är ett bra facit, speciellt för någon som inte var ordinarie straffskytt. Istället kom de flesta på straffavgöranden eftersom han representerade lag som ofta spelade internationella finaler och cuper. Han säger i en intervju med Ole Törner att MFF tränat mycket straffar och att straffar borde ersätta oavgjort i ungdomsfotboll. Låt oss konstatera att ifall MFF tränat straffar det senaste året så har det ändock inte varit tillräckligt. I fall Berget inte bättrar sig föreslår jag Johan Dahlin och Ola Toivonen. De verkar vara trygga människor och har ett bra, hårt, rent och framförallt rakt tillslag på liggande boll.
Vad gäller satta straffar i våra grannländer så ligger den på 80-81 procent. Hittills i allsvenskan är det nästan bara MFF som missar, 89 procent har gått in.
Ps Bäst i allsvenskan är defensive mittfältaren och norrmannen Fredrik Ulvestad med 7 av 7 i serien och 18 av 18 i karriären. Hans seminorske kollega till vikarierande vänsterback, Lars Krogh Gerson är tvåa, 16 av 16! Det lär dock bli problem att förbättra de siffrorna ytterligare eftersom IFK Norrköping inte kommer få så många fler straffar i år – åtminstone inte så länge Pontus Almqvist slänger sig hej vilt så fort någon motståndare är i närheten. Eller som strafflagen säger: även en utebliven straff kan bli straff.
Pss Måste ge DN:s Johan Croneman cred för hans Rydströmhyllning i början av säsongen. Jag trodde det var alltför tidigt – jag hade fel.
About this entry
You’re currently reading “Svenska strafflagen – en allsvensk kortessä,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- augusti 18, 2020 / 15:49
- Kategori:
- Ambivalens, analys, Dansk fotboll, Forwards, Målvakter, MFF, Sportens Highlights, Statistik, Straffar
- Etiketter:
- Alexander Nilsson, Andreas Linde, Östersunds FK, Danmark Norge, Fredrik Ulvestad, Henrik Rydström, Isak Kiese Thelin, Jo Inge Berget, Johan Croneman, Johan Dahlin, Jon Dahl tomasson, Karl-Johan Johansson, Lars Krogh Gerson, Markus Rosenberg, Målvakter, MFF, Missade straffar, Mohmmed Saeid, Ola Toivonen, Petter Augustsson, Pontus Almqvist, Sirius, Statistik, Stefano Vecchia, Straffar
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]