Drömmar och dåliga rådgivare

Efter segern ligger Jonathan Rasheed länge kvar ensam på plastgräset. På rygg, precis framför mållinjen. Med de jättelika orangea målvaktshandskarna framför ögonen och pannan. De skyddar inte längre bollar att ta sig in, skyddar snarare något ifrån att ta sig ut. Typ tårar. Det ser ut som han gråter och gråter han är det inte av glädje.

Häckens tillförordnade målvakt ligger där uppgivet och mumlar med läpparna likt gälar. Efter en halvminut eller så kommer en lagkamrat fram och erbjuder honom ett par händer. Han tar tacksamt emot dem. 28-åringen som kom gratis från Värnamo hade gjort två seriematcher på tre säsonger, och ett hundratal på bänken. Fram till att Peter Abrahamsson korsbandsskadade sig. Det här var Jonathans fjärde allsvenska match i år. I de tre tidigare har han sett ut som en duktig, oorthodox men också mycket nervös, oförlöst målvakt. Mot Varberg hade han gjort ett par fina parader strax före slutet, verkade att hålla nollan men så släppte han in en simpel frispark från 30 meter på matchens sista spark. Han hade försökte slänga sig baklänges in i målet. Viftat och flaxat med armarna. Där låg han sedan kvar. En match som borde slutat 12 eller 13-2 blev 2-1. Ingen bryr sig, förutom Jonathan.

Häcken har nu lånat Watfords tredjemålvakt fram till sommaren 2021. Pontus Dahlberg gjorde 29 fantastiska matcher för IFK Göteborg och såldes snabbt för 40 miljoner kronor till EPL. Där har han spelat noll minuter. Men han fick en hel match i vintras för holländska Emmens U-21-lag. Det är allt, på två år. Det gör cirka 4 minuters speltid, per månad. För en 21-åring.

Vissa får vänta länge, andra har alltför brått. Jag misstänker att Pontus Dahlberg är ännu en ung lovande svensk fotbollsspelare som lockas utomlands alltför tidigt och lyckas tillfoga sin karriär allvarliga men. I fall det viktigaste var att bli en bättre målvakt var Watford fel. I en intervju säger Pontus Dahlberg dock att han är nöjd med de senaste två åren. Ifall han verkligen menar det eller det enbart är ytterligare ett uselt råd av hans rådgivare ska jag låta vara osagt. Vissa saker ska man inte kommentera. Jag ska i stället med stor nyfikenhet följa Pontus Dahlbergs vidare öde.

Hans historia är närmast identisk med den jämngamle Sead Haksabanovics. 18-åringen försvann till West Ham för att lånades ut till Malaga i spanska andraligan. Han återvände till Sverige och Norrköping på lån efter två säsonger och 53 minuters seniorfotboll (han gjorde faktiskt även fyra, fem matcher med West Hams ungdomslag). Ja, Sead Haksabanovic lyckades förstås också välja Montenegros landslag före Sveriges vilket troligtvis betyder att han aldrig kommer få spela en stor internationell turnering. Det kan Pontus Dahlberg fortfarande göra. Det är till och med troligt att Pontus Dahlberg gör det ifall han kan rekonstruera karriären. Så stor är, eller var, hans potential.

Det tog cirka 6 månader för Sead att återfinna formen. I dag är han kanske den mest lovande svenskfödde spelaren i hela serien. Pontus skulle kunna vara hans motsvarighet i mål. Hur lång tid behöver han, har Häcken råd med att vänta och i så fall, kommer målvakten med de jättelika men ändå inte tillräckligt stora orangea handskarna få fler chanser i allsvenskan?