Åtta års lång väntan på resultatlistan

Åtta år efter brottet avslöjades i går ännu en dopad styrkelyftare från OS i London. Den här gången en turk som blev åtta. Sammanlagt är 35 stora män och kvinnor fällda.

Idag trampar Tour de France igång och som vanligt talar absolut ingen om doping. Det enda vi med säkerhet vet är att åkare är dopade och att vi i efterhand kommer ifrågasätta flera av prestationerna. Kanske dröjer det inte tre veckor utan åtta år innan den verklige segraren kan koras. Troligtvis har nästan alla vinnare, varje år, varit dopade.

I friidrott visste man alltid att tävlande var dopade när de var favoriter men inte kom till start. Eller råkade ut för oturliga skador ett par dagar före start. I varje EM, VM och OS fanns ett tiotal olyckliga idrottare från både öst och väst. Tänker på det när jag läser att två av favoriterna i Touren (bland annat vinnaren för åtta år sedan) inte ens ställer upp för att de är ur form. Fast de var uppenbarligen i tillräcklig form för att tävla för tio dagar sedan men då misslyckas de kapitalt. De har också haft en åtta månader lång försäsong för att förbereda sig för just precis Touren och så är de ändå ur form. Och ingen i media ifrågasätter det.

Självfallet visste stallet Ineos vilken form de sammanlagt femdubbla tourvinnarna Chris Froome och Gerraint Thomas var i inför Critérium de Dauphiné i förra veckan. Speciellt som båda är över 30 år och efter 15 år av professionell träning har koll på kroppen.

Så varför ställde de upp bara för att misslyckas? En helt vild gissning från min sida är att de inte klarade stallets interna dopingtester. Alltså var de tvungna att inte enbart ”missa” touren utan också utnyttja Dauphinè för att visa världen att de inte var i form. Tror jag. Vet inte, kan inte veta men det är svårt att förklara det besynnerliga scenariot utan att nämna ordet doping.

Vem vinner då, i det korta perspektivet, om tre veckor? Det är en annorlunda tour som passar små bergryttare med starka hjälpryttare. Vanligtvis ägnas första veckan åt släta etapper med spurtvinnare. Nu kommer första bergen redan andra dagen och den fjärde har målet långt ovan molnen.

Åtta danskar (och ett par norrmän) kommer till start efter att Magnus Cort, ”mycket överraskande”, blivit hemskickad av sitt amerikanska stall EF (han är ur form). Bäste dansken, Jakob Fuglsang som aldrig lyckats i ett längre etapplopp men ofta vinner de korta, veckolånga satsar i år på Girot.

Sedan har jag även moraliska problemen med vissa stall – som Fuglsangs Astana och ägs av en liten totalitär före detta sovjetstat. Det är till och med värre än att ägas av Qatar. Jag gillar katalananen Mikkel Landa men an kör på oljepengar. Tredubble belgiske cyclo-cross världsmästaren Wout van Aert gillar jag men han är i samma stall som två av favoriterna, Primoz Roglic och Tom Dumolin. I själva verket spelar det inte så stora roll vem som vinner – jag uppskattar och älskar Touren för det är cykel och att ingen stor legendarisk tävling ställer större krav på människokroppen, oavsett graden av doping.