Hatsupportrarnas höst: ingen håller på blågult

Det är klubbytenas tid i Europa. Unga män skiftar jobb, köps och säljs fram och tillbaka. Denna globala människohandel/konvertering med många känslofyllda intressenter skapar även en mängd hat. De som kallar sig fotbollssupportrar – men definieras av att de älskar en speciell klubb mer än fotbollen – bara måste visa sitt förakt för de unga män som lämnar ”familjen”, för en ny, högre rankad inhemsk arbetsgivare. Oavsett hur och varför. Förmodligen för att detta, lojaliteten, är det enda som binder dem själva till den surrealistiska och ganska osexiga relationen med en fotbollsklubb. Relationen, den närmast religiösa kärleken, tickar pengar, kostar mentalt och psykologiskt, får negativa konsekvenser för andra eventuella icke klubbrelaterade relationer men de, ofta aningen lite äldre unga männen, förblir lojala. Eftersom det enbart är ett nationellt hat så handlar det snarare om att det är minst lika viktigt att hata andra granngrupper och sammanslutningar som att älska sin egen. Därför har klubbsupportrar riktigt många likheter med de vita danska rasister och de infödda muslimska vandaler som hatade riktigt hett i Malmö den gångna helgen.

Mest och dyrast i Norden köper som vanligt de som borde vara mest framgångsrika: Köpenhamns stolta inte ens 30 år fyllda elitfotbollsmässiga integrationsprojekt som förkortas FCK. Danska Superligan gör på nytt avspark på fredag, om tio dagar, och FCK har upplevt sommaren i skuggan av en stor tung inhemsk serietabell.

14 poäng efter Midtjylland skylls på anfallarna. De flesta var unga och skadade det mesta av säsongen. Den bäste och äldste, N´Doye fick sparken, trots 9 mål på 14 matcher. Återstår så spanjoren Santos och de två unga, mycket lovande Jonas Wind och Kaufmann. Solbakken syntes det behövdes en målmaskin. Överlägset bäst i Superligan var Bröndbys polack Kamil Wilczek. 32 år gammal gjorde han 17 mål på 18 matcher och var tvåa efter ligamästarnas straffskytt Patrik Mortensen som gjorde 18, på 34 matcher.

Wilzcek försvann till turkisk fotboll ett par veckor för att sedan mycket överraskande presenteras i Parken, påhängd en helt oskuldsfull vit dräkt en varm augustidag. Den decimerade och hårt prövade blågula skaran av supportrar (man har inte vunnit ligan på 15 år) blev rasande. Allra mest förbannad blev den som är anställd för att hysa allra mest hänsyn och förståelse i hela landet, Danmarks utlännings- och integrationsministern Mattias Tesfaye. Han ansågs vara en klok, intellektuellt skärpt och älskat statsministerämne. Både av vänster och den höger som hyllar att han numera kan frånta danska IS-krigare deras medlemskap/medborgarskap i brist på lojalitet (för övrigt strider det mot internationell rätt och FN:s stadgar men sånt är mindre viktigt i Danmark). Dessutom är Tesfaye inte ens Bröndbysupportrar även om huvudstadslagen lite slarvigt kan delas in i det invandrartäta blågula västra delarna och de rika, vita centrala delarna och norra sovstäderna.

39-årige Tesfaye är AGF-supporter, klubben som kom trea och tog sin första mycket överraskande medalj på över 20 år före Bröndby – i somras. Det skapade glädjekaos i centrala Århus och senare ett kluster av Coronasmittade. Tesfaye, som även hejar på klubben som samtidigt vann första Engelska PL-guldet på 20 år, borde vara överlycklig men det var han inte. Tesfaye kände sig istället tvingad att twittra några rader före EL-matchen FCK-Man United i början av augusti:

Där ligger mycket uppdämt hat och förakt bakom de raderna. ”Judas Stage” syftar på den nu 23-årige orutinerade balansspelare från AGF som såldes till FCK sommaren 2019 för en rekordsumma. Stage hade spelat tre år för AGF, inga A-landskamper och med pengarna kunde tränare David Nielsen köpa till sig en tredjeplats i Superligan. Trots att utgången av värvningen blev dålig för FCK och bra för AGF kunde inte ministern låta bli att hata fotbollsspelaren offentligt. Till det kommer att Stages lägenhet i Århus efter att han presenterats som FCK blev utsatt för mordbrand. Skadorna blev få men symbolen brann länge – alla i Danmark var överens om att nu hade ”fodboldstossarna” gått alltför långt. Alla, speciellt officiellt, visade största förståelse tills nu ministern inte längre kunde hålla hatet inom sig.

Tesfaye tog snabbt bort twittret och bad om ursäkt men integrationsministern från Århus framstår ändå som Skandinaviens mest hatiske fotbollssupporter och i särklass mest omdömeslöse minister. Men det finns konkurrens. Nuvarande arbetsmarknadsministern Peter Hummelgaard är Barçafan och väckte ”ballade” då han för något år sedan i frustration över ännu en spansk ligatitel togs hem av det vita laget uttryckte sitt politiska förakt för Real Madrids historia. Och kunde bara inte låta bli att dra några teorier om kopplingar till dagens spanska fotbollsklubb.

PS I dag presenterar den danske regeringen sitt budgetförslag. i fredags meddelade Bröndby att de under första halvåret 2020 bara gått md cirka 16 miljoner svenska kronor i förlust. bland annat tack vare att de sålde svensken Simon Tibbling till kontinenten. Tibbling var en av seriens bästa passsningsleverantörer. Under motsvarande period förra året gick Bröndby med drygt 60 MSEK i förlust.