Wout van Aert

Det är den mest underhållande Tour de France i mannaminne. Hård utslagsgivande körning från första etappen. Andra etappen bjöd splittring och sedan har det bara fortsatt. Ingen kan ligga på rulle. Jag har följt Touren med ett kvarts öga de senaste åren. Nu är jag ”all in”. Ser etapperna på kvållen, hårt redigerade nu utan Mattias Recks extremt intressanta kommentarer. Klickar även bort timmar av frustrerande repriserad reklam och meningslösa gamla intervjuer och njuter i hög kadens..

Allt talade för att gårdagen skulle bli lugn, en vilodag i sadeln och så blev det helt annorlunda, spännande från start till mål. Wout van Aert, den förre cycklocross-fantomen och evige tvåan, tog nu sin andra seger för i år. Han är helt otippad. Att jag tippade honom här på bloggen före Touren berodde enbart för att jag såg honom i Milano–San Remo och tyckte han körde väldigt klokt, och osjälviskt. Och att jag djupt respekterar alla som byter sport i jakten på ens kropps ”perfect match”. Att man efter några år i världseliten inte blivit bäst och då skruvar ett extra varv på inställningarna. Man lyssnar, fantiserar och är beredd på att man liksom Michael Jordan kan misslyckas helt och hållet. Men att man vill, att man måste försöka testa gränserna. I år är Wout hjälpryttare, nästa år är han totalvinnare.

Ps Hans lagkamrat Roglic är före detta backhoppare!