Så slutar övrehalvanallsvenskan

1. Malmö FF, kan inte ens skymta någon utmanare längre. Ola Toivonen är seriens bäste spelare och med Dahlin och Rasmus tillbaka blir det tvåsiffrigt poängavstånd till tvåan.
2. Djurgården, trodde de kunde hota men det har kört ihop sig. Många transaktioner skapar osäkerhet och fiaskot i EL-äventyret gjorde inte de tomma och frustrerande blickarna i omklädningsrummet färre. Ändå klart bästa truppen efter MFF och äntligen några forwards efter att Kalle Holmberg naturligtvis än en gång inte kunnat leva upp till förväntningarna. Jag tycker man kan ifrågasätta den sportchefs fotbollskunnande som tror Kalle är en målkung.
3. Häcken, Pontus Dahlberg är seriens bäste målvakt. Bra bredd, kan inte se Häcken tappa mer än åtta, nio poäng i höst. Borde kunna hota DIF om stora silvret.
4. IFK Norrköping, med långa viloperioder kommer Peking återuppstå. Men Jens ”Lill-Janne” Gustafsson ofelbarhet har fått sig en knäck. Vore nog bra för alla parter ifall ryktet om Blåvitt är sant, bäst för Norrköping. Extremt bra offensivt, rent svaga defensivt, trots Isak, näst bäste målvakten som blir omöjlig att ersätta. När omskolas Eric Smith till mittback av landslagsklass? Therns sista säsong?
5. Hammarby, värsta programmet. Kan bli Horror-höst med fem förluster av tolv. Ändå femma. Orsaken till alla problem är, i stort sett, endast två: Magyars skada (han är tillbaka nu) och Paulinhos närvaro.
6. Elfsborg, årets prestation. Men har också haft max flyt och poängutdelning. Kan ta Bajens plats.
7. Sirius, ifall de haft en riktig målvakt hade det kunnat bli medalj. Rydström har surfat hittills, nu börjar prövningarna.
8. AIK, med alla dyra, duktiga nyförvärv måste de ju bara börja vinna nu. Inte ens tränaren kan förhindra det. Den uppskjutna matchen gynnar dem.

Resten av placeringarna får vi ta sen. Såg HIF–Kalmar i går och i samma ögonblick Martin Olsson skadade baksida lår föll HIF ihop. Sista 20 hade Kalmar tre, fyra givna mål men lyckades skjuta i luften eller rakt på Alexander Nilsson. Kebba Ceesay kan klara HIF kvar. Jag skrev om honom för nästan tio år sedan och tyckte han borde med i svenska landslagstruppen. Blev aldrig så. Men jag är glad att han och HIF funnit varandra. Länken till Kebbatexten ligger här här bakom i mellanrummet. En liten lustig parades är att Hamrén aldrig vågade och att jag just håller på att anmäla Martin Mutumbas bok där han kallar Hamrén den fegaste tränaren han någonsin träffat. Så kan det gå…