Varför är det OK att skada målvakter i Sverige?

I förra allsvenska matchen kastade sig en motståndare fram med sulan i knähöjd. Hade han gjort det på mittplanen (förmodligen oavsett om han träffat) skulle AIK-aren fått rött kort direkt – för våldsamt och farligt spel.

I går gick mittbacken in och tacklade Marko Johansson när han greppade bollen, cirka en och en halvmeter ovanför Norrköpingsspelaren. Gör samma sak mot en utespelare som försöker nicka (då det inte alls är lika farligt) och du riskerar ett rött. Mot målvakten som har noll balans när han greppar bollen i luften är det rakt ut sagt livsfarligt. Det finns inte så många kända dödsfall av just den här orsaken men risken för kotskador i nedre delen av ryggen är uppenbar – den som inte tror jag får gärna provfalla på ryggen från en och en halv meters höjd. Väljs då gräs framför konstgräs men det säger sig själv att ifall man behöver konsekvenserna och inte de eventuellt mindre cyniska intentionerna ska Rasmus Lauritsen ha rött och avstängning. Och svenska domare ska ALLTID bedöma endast konsekvenserna.

I match efter match sitter experterna i dplay och förklarar att det är konsekvenserna, inte intentionerna som ska räknas. Det är därför domarna numera ibland väntar att visa kort innan det medicinska teamet konstaterat konsekvenserna av en ful tackling, en hand eller armbåge i utespelarens ansikte. Inte Andreas Ekberg. Inte när det gäller målvakter. Marko Johansson kunde blivit förlamad för resten av livet och Rasmus Lauritsen hade spelat vidare efter att ambulansen hämtat Marko.

En minst lika stor skandal är att det sitter en gammal stjärnmålvakt som expert och han reagerar inte. Pär Hansson har säkert råkat ut för exakt detsamma ett par gånger – det har alla vi målvakter gjort. Nu fick han chansen att förklara hur allvarligt det är och hur fel Fotbollssverige har. Men dplayexperten sa inget. Jag vet inte ifall Pär Hansson är alltför feg eller alltför dum men det är minst lika tragiskt att han inte tog tillfället i akt och försökte förbättra arbetsvillkoren för alla hans forna kollegor som är kvar där ute – och riskerar livet. Några ord om allvaret Pär – varför berättade du inte hur det egentligen är?

I basket har du en identisk situation när en spelare tar en retur högt upp i luften. I fall en motståndare gör det Lauritisen gjorde åker han ut, stängs av och får böta. Och han måste alltid skyddas eftersom motståndarna vill hämnas. I basket hade inte Lasse Nielsen fått samma straff som förövaren, i basket hade Lasse Nielsen varit ett sportsligt föredöme som försökte få galningen att inse allvaret i brottet.

Varför det är OK att skada svenska fotbollsmålvakter men inte utespelare i samma sport har en lång historisk och fotbollsmoralisk förklaring. Blir en annan text.

Den enda allvarliga konsekvens av Rasmus Lauritsens överfall är att nästa gång Marko Johansson går in i en liknande situation, ska plocka ned en höjdboll i trafik, kommer kroppen alldeles säkert göra allt för att han ska misslyckas. Kanske i EL-kvalet på torsdag, kanske nästa söndag mot Häcken. Och Marko kommer misslyckas, plus att erfara ett stort obehag. Så allvarligt reagerar kroppar på det livsfarliga våld Marko utsattes för. Kroppen/Hjärnan gör allt för att det okontrollerbara fallet inte ska upprepas. Det är med andra ord ett trauma. Så reagerar inte svensk fotboll. Svensk fotboll och dess domare styrs till hundraprocent utifrån en utespelares cyniska perspektiv.