Det bottenlösa Blåvitt

Den före detta storklubben som inte kan göra mål har i sommar akutinvesterat i två forwardsliknande figurer som stand-in för den kroniskt skadade Robin Söder. Dels ett defensivt rehab-projekt i 34 årige ”Slaktaren” som senast spelade match i januari 2019. Och så en djupledslöpande bänkspelare från Brage. Wernblom är en rostig taggtråds-ikon, Christian Kouakou är…. ja, vad?

Han är AIK:s yngste debutant genom tiderna, för nio år sedan: sju matcher noll mål. Därefter mängder med besvikna små elitklubbar innan han började göra mål i Division 1. I årets Superettan räckte det med 26 minuter mot Ljungskile och 120 sekunder mot Gif Sundsvall (på 8 matcher alltså) för att IFK Göteborg tyckte han var a. värd minst en miljon kronor och framförallt b. värd ansvaret att hålla kvar klubben i allsvenskan med en massa mål.

Det har blivit ungefär 400 minuter och massor av upplagda men missade målchanser. Tills han spräckte nollan och gjorde mål mot jumbon Kalmar. Då hade han en kvart tidigare fått en läcker passning och bara behövt sätta foten till från fem, sex meter men obegripligt nog försökt skarva bollen stolpe in och missat grovt. Nu kom istället målet på nick. En hörna där Christian Kouakou helt omarkerad och med fri sikt från hörnsparken lyckas nicka bollen åt fel håll. Blir precis så som han ville det offensiva avslutet skulle vara – stolpe in. Hur man i normala vindförhållanden och så här ostört kan nicka åt fel håll finner jag ofattbart. Helt ofattbart faktiskt. Helt allvarligt är den mest logiska förklaringen de spelbolagsskandaler där alltid Solna eller Södertälje råkar förekomma. Exakt så dålig var nicken.

Christian lyckas inte så bra på andra sidan planen, den här gången heller. Nye tränaren har satsat allt på honom som startande forward bredvid Wernblom men Christian Kouakou ser aldrig ut som en allsvensk spelare under sina obarmhärtiga 63 minuter. När Ole Söderberg lämnar en farlig retur framför fötterna så tänds hoppet om mål. Men Christian Kouakou vänder åt fel håll. Bort från målet och är dessutom offside med två, tre meter. Bytet blir faktiskt en lättnad, för alla inblandade. Utom Kalmar som får börja försvara sig på allvar.

Ändå släpper man inte till chanser förrän i slutskedet. Ett Viktor Elm-löst Kalmar dominerar ganska enkelt matchen utan att ha bollen så mycket. Roland Nilsson vill spela rakt och långt vilket inte var ett genidrag mot ett strukturerat, tätt och ganska lågt stående Kalmar. Blåvitt startade med massor av stora namn och sju, åtta spelare som egentligen håller hög allsvensk klass. Bland annat seriens mest tekniska och bollberoende innermittfält. Att döma av insatsen är kvalplatsen en tillfällighet, IFK Göteborg ser ut som tidernas namnkunnigaste Superettankandidat.

Ett gäng goa gubbar på dekis. Och en vilsen tränare. Hur kunde det gå så här illa?

Alla klubblag har svackor, lågsäsonger och högsäsonger. De tre klubbar som dominerat allsvenskan sedan millenieskiftet har alla varit ner och vänt i Superettan. Kanske är det äntligen dags för IFK Göteborg nu?

Jag skriver det i all välmening. Hela bygget har misskötts sedan 1900-talet. På olika sätt. Huvudproblemet är dåliga sportchefer och klubbdirektör som tillsätter undermåliga tränare. Så anställde man till slut en ung, lovande tränare. De var slut. Poya Asbaghi fick varken pengar och de spelare han önskade. Ändå trollade han med knäna, slussade in juniorer som såldes med enorm förtjänst men det räckte inte för ledningen. Med ledningen syftar jag på styrelsen och den som håller i kopplet: Sponsorn. Enligt tidningsuppgifter fick Sponsorn Poga sparkad och det är Sponsorn som köpt hem alla gamla, lytta och halta ex-ikoner. Om även Kouakou kom den vägen är osäkert men med tanke på att värvningen och förtroendet är helt obegripligt så tyder mycket på just det. Bara 2 år och 4 månader kvar av hans kontrakt nu.

Troligtvis var det samme maktsponsor som såg till att även tränaren är en överårig hemvändare. Efter 127 matcher, sju mål och en missad straff mot Barcelona är Roland Nilsson tillbaka. Under tre tränarsäsonger i MFF var det alltid biträdande/assisterande som skötte matchcoachningen. Det resulterade i två fiaskon och ett SM-guld som Rolle tog åt sig hela äran av. Så stack han över Öresund när FCK lockade med högre lön men Rolle fick kicken efter en halv säsong. När FCK ledde ligan. Det är inget bra betyg för en tränare. Sedan dess har ingen velat anställa honom innan förbundets ”Samhallsliknande” verksamhet förbarmade sig.

En tränare som inte varit verksam på seniornivå under åtta säsonger var rimligtvis inte förstavalet. Men ingen etablerad tränare vill gå in i en klubb som styrs externt, och totalitärt med pengar som maktmedel.

Så där är Blåvitt idag. En rad superduktiga, spelare som antingen är gamla eller väldigt unga och vars egentliga DNA är teknisk fotboll över mittfältet med många passningar. Rolle Nilsson vill spela precis tvärtom, i teorin med den snabbe djupledslöpande Christian Kouakou på topp…

IFK Göteborg borde rensa ut och börja om. Jag är medveten om att man inte kan begära sig nedflyttat ur allsvenskan men det är enda medicinen för Blåvitt. Till och med på supporternivå känns den unkna ”goa-gubbar-lukten”. På Svenska Fans Blåvittsida får alla hemmaspelare minst godkänt i betyg – för säsongens sämsta match. Även Christian Kouakou får en trea. Betygsättare är Johan Fhager som troligtvis är släkt med Carl, advokaten som är agent åt nästan alla IFK Göteborgs spelare. Det är en lustig dans, i en ankdamm, som hotar dränka en av allra landets finaste fotbollsklubbar.