AIK och den grova kriminaliteten

Ännu en gång avslöjas att AIK och Björn Wesström varit inblandade i märkliga affärer vars syfte bland annat varit att undanhålla pengar och försvåra granskning. Den här gången, som DN avslöjar, är det ”Knarkfabriken” som varit mellanhänder i klubbens penningtvätt. Inte heller nu kan man svara på frågor och liksom tidigare lär förbundet nöja sig med en varning istället för att markera att svensk elitfotboll inte ska vara inblandat i grov kriminell verksamhet som bland annat innehåller stora narkotikaaffärer och bitcom-bedrägerier riktade mot svenska pensionärer.  

Nabil Bahoui är bara en i raden av märkliga affärer, som Alexander Isak och Eero Markkanen.  Eller när det bevakningsföretag styrt av kriminella var huvudsponsor och som slutade i ett bedrägeriåtal för 100-tals miljoner kronor. Även då kom AIK undan.  Alla de som högljutt krävt att Östersunds förlorade sin elitlicens på grund av ordförandens skalbolagsaffärer – var är de nu? Rimligtvis borde grov kriminell verksamhet var mer graverande än en ordförandes försök att tvätta sponsorpengar.

Om svensk elitfotboll och förbundet verkligen tyckte att det här var negativt skulle de naturligtvis sparka ut AIK ur allsvenskan. Herrfotbollssektionen borde tvingas göra en Juventus, börja om i div 4 och de inblandade ledarna få ”näringsförbud” under många, många säsonger. Men det här är ju inte en liten landsortsklubb som Östersund, eller Örebro. Detta är ju bästa grannen på Friends, rent av förbundets ”inbo”. Då får de gå fria istället för så fungerar Sverige. Klart ”byken ska tvättas” signalerar alla inblandade men kanske inte just här och nu och så öppet… 


About this entry